Jag får ofta komplimanger om att Ellioth är så väluppfostrad, och det är han verkligen. Uppfostran är något jag är väldigt hård med. Det är nog något jag fått med mig från min egen uppväxt då min mamma och pappa var väldigt hårda med det. Ouppfostrade ungar är det värsta jag vet! Och håll isär bortskämda och ouppfostrade, för det behöver absolut inte hänga ihop!
För att beskriva hur väluppfostrad Ellioth är:
Han tackar alltid när han får något
Han frågar om han får gå ifrån bordet
Han frågar alltid om lov innan han gör något/tar något
Han pussar oss alltid hejdå (tex innan dagis) och säger att han älskar oss ofta också "ha en bra dag i skolan mamma!"
Han hälsar alltid/säger hejdå till människor
Han är aldrig framfusig om vi kommer till något nytt ställe utan är alltid lite försiktig
Delar med sig av tex leksaker och godis (förutom till lillebror!)
Det är ganska bra gjort för att bara vara tre år! Dock är han ju uppe i sin värsta trots, som ni vet, så nu testas allt!
Anledningen till mitt tidiga inlägg är att jag har tvättstugan, så nu ska jag ner dit igen!
Godmorgon föresten :)
Sorry men haha! "Nu har vi klagat på Sofias utseende, nu tar vi barnuppfostran!". Vad kommer sen? Klaga på hur ert hem ser ut ("Åå gud vilka fula tapeter ni har i vardagsrummet")? Vilken kass utbildning du går ("lärare, vad är det för ett jävla skityrke?")? Trots allt är pappskallarna rätt underhållande måste jag säga!
SvaraRadera