Vet ni vad jag tror? Att ibland så måste man bli osams. Man måste få explodera, få skrika och gråta. Ibland måste det bli så för att allting ska kunna bli bra igen. Den där klumpen i magen har nu förvandlats till fjärilar och vi är påväg upp igen. Just nu är jag så himla förälskad i allt som har med livet att göra. Framförallt i min man och mina fantastiska kids. Idag är jag extra tacksam för livet <3!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar