Usch vilken dag! Jag kom så långt att jag slängde in en tvätt och sedan tog det tvärstopp. Jag blev som paralyserad...
Jag tänkte att jag kanske skulle ta tag i dagen och åka och börja med att åka och sola. Hade klätt på mig och satt upp håret i en slarvig knut bara...Då tänkte jag att om jag skulle sola så skulle jag nog duscha innan för man ska ju inte duscha på några timmar efteråt. Och om jag solade så skulle jag nog känna mig lite fräschare och om jag nu skulle göra det så ville jag nog fixa håret och sminka mig lite, för att se lite piggare ut. Men varför duscha innan jag skulle sola? Nej, ska jag ens sola? Ja, men isf duscha innan? Nej, sola utan att duscha... Jag kunde verkligen inte bestämma mig. Blev helt cp av mina egna tankar. Det var verkligen som att det satt en liten djävul på en varsin av mina axlar och skrek mot varandra.
Det slutade iaf med att jag satte mig i duschen och storgrät, för att sedan krypa ner i sängen igen...
Det är som att när jag nu accepterat att jag inte mår bra, när jag nu erkännt det för mig själv, så blir det bara värre och värre? Som att jag nu låter det hela spela ut...
Usch, jag är så jäkla förvirrad.
Ibland känns det som att jag hamnar utanför min egen kropp, och bara ser på, medans jag inte kan göra ett skit.
När man haft lite jobbiga tankar innan, och kännt sig ledsen, så har det ju liksom gått att ordna. Man diskuterar lite med sig själv och sen är det löst. Men det här är något helt annat, det har liksom knutit sig helt och jag kan inte göra ett skit...Jag hittar inte lösningen!
Hoppas som tusan att jag tar mig ur det här snart, eller att någon hjälper mig göra det, för annars vet jag snart inte vem jag är...
Tog oss ett varv till Maxi på kvällskvisten iaf. Jag fick sån huvudvärk att jag knappt såg någonting. Har aldrig haft sådan huvudvärk i hela mitt liv. Det kändes som att ögonen skulle pluppa ut och när jag böjde mig framåt kändes det som att hela hjärnan skulle trilla ut genom munnen, jätteotäckt! Påvägen hem höll jag på att få stanna och kräkas...Väl hemma så kastade jag i mig två panodil och kröp ner i sängen igen, i ett kolsvart rum, och efter nästan två timmars sömn var jag människa igen. Läskigt. Men jag tror det var att jag lade alla tankar åt sidan ett tag, och bara var...
Nu ska jag se på PH och försöka glömma ett tag igen!
Tusen tack till alla söta läsare som stöttar mig i det här, det betyder massor!
/"Freaket"
Hej, din huvudvärk är mycket tydliga tecken på migrän... ta det på allvar, ex om det kommer tillbaka sök upp en läkare och få det diagnostiserat. Lycka till!
SvaraRaderaMvh Josefin
Stackars lilla dig! Vill krama dig massor och säga att det kommer lösa sig snart!
SvaraRaderaDu kanske bhöver en rå om dig själv dag, Hemma. Sova, se på tv, gurkor på ögonen. Måla tånaglarna. Hemma en dag för dig själv. Men vet att det är svårt att få till det så. Ibland kanske inte ens viljan finns där. Men kan vara behävligt för kropp och själ. Och jag tror det är nyttigt att gråta. Har du gråt som behöver komma ut, så GRÅT. Kramar i mängder till dig!
Hej knäppis :) Det du känner och beskriver känner jag så väl igen i mig själv! Tack! Det är svårt att sätta ord på sina känslor och det lyckas du med! Jag kan lova dig att det jobbiga snart är över, det är jag helt säker på! Lita på mig.... Man kan tänka såhär... de hysteriskt roliga stunderna försvinner efter en stund, de varar inte för evigt och de kanske är tråkigt men de ledsna stunderna förvinner också och det är väl tur! Du ska aldrig känna att det är ditt fel eller att du sätter för mkt press på dig själv att klara dig ur detta, det gör det hela bara värre... uttrycket: "rycka upp sig" är det värsta som finns att höra från andra och sig själv under en sådan här tuff period... Du gör helt rätt i att ge efter och bara låta det bli som det blir... när du inte är rädd för de dumma känslorna längre så kan dom heller inte komma åt dig på samma sätt! och var inte rädd att be om hjälp, du anar inte va många som känner likadant och mer än gärna vill hjälpa dig!
SvaraRaderaJag har alltid tyckt att du är en fantastisk människa, men efter dina inlägg och din öppenhet om hur du mår så tycker jag att du är fantastisk, beundransvärd och otroligt stark! Att visa sin sårbarhet är bland det svåraste som finns! Man har ju en bild i huvudet om hur man vill vara och hur man vill att folk ska uppfatta en!
Jag och Saga finns alltid här om du behöver prata eller ha hjälp med ngt! Jag är ju en aning knäppare än dig :) och kanske kan hjälpa dig med att känna dig helt normal :), hehe fast jag tror som Ola Salo sjunger " It takes a fool to remain sain" ;) Puss på dig!
Hej!
SvaraRaderaFörst och främst, så vill jag bara säga att jag följer din blogg och tycker att den är väldigt intressant och du har dessutom superfina barn! :). Tycker om att gå in och ut på andras bloggar och jag ser att du skriver mer och mer om hur du mår osv. Jag pluggar just nu Psykologi, ska bli skötare inom sjukvård och Psyk vård. Jag tror att du har psykisk stress bara, men inte att du är psykisk sjuk, som någon hade sagt i sin ilska att du var. Du kanske skulle må bra av att gå och prata med någon, träna, gå och relaxa i simhallen, koppla av helt enkelt. Testa det och hoppas att du kommer att må bättre! :).
/Magdalena