Bitter

Ja, och så visade då termometern nästan 39 grader igen...
Jag blir tokig på det här, bara massor strul, strul och strul.
Detta innebär att jag måste vara hemma från jobbet imorgon IGEN, då det är en feberfri dag hemma som gäller innan man får komma tillbaka till dagis, och då Mange har ett viktigt möte som han inte kan missa. Dessutom ska vi ju på ultraljud vid 9.30 så nu har vi ordnat med morfar så att han får komma in och vara barnvakt medans vi är där, då skrikiga barn är aningen oönskade på den avdelningen.
Inget kul att behöva vara borta så mycket när man är ny på ett arbete, men what to do?
Jag älskar min prins över allt annat så absolut inget mot honom,
men jag får ångest...
Ångest över att inte kunna få prestera på jobbet då jag har världens snällaste chef som gett mig tider anpassade utifrån mig själv sett. Så att jag både kan hämta och lämna på dagis.
Hur många har en så bra chef liksom?
Och så är det här tacken hon får? Personal som aldrig kommer.
Usch.
Jag vet att jag inte kan rå över detta,
men jag känner mig på något sätt otacksam...
:(
Sen nu så har mor min lånat ut "min" Peugeot till min bror (vilket jag verkligen förstår att hon gör då jag alltid får låna den, och nu behöver verkligen han låna den...) veckan innan vi går på semster. Så då finns det två alternativ, antingen får vi ragga upp en bil som jag får låna av någon, annars måste jag så snällt gå till min chef och säga att jag inte kan jobba vecka 27. Det sista är inget alternativ ens. Aldrig.
Så har någon en bil att låna ut till mig v 27 är det bara att höra av sig,
jag är en mycket god chaufför ska ni veta :)

Nog med gnäll.
Nu kryper jag ner med mina grabbar och längtar tills ultraljudet imorgon!

Godnatt kära läsare!