Sitter och tittar på filmen nedan och har ångest...
Har precis varit iväg med Ellioth till dagis och jisses vilket bestyr det är, jag går sönder. Elton ligger nerpackad i sin overall och tokskriker medans jag jagar Ellioth runt hela lägenheten och försöker klä på honom samtidigt som även han tokskriker. Det övergår sedan till att han ligger som en lealös mask på golvet, och hur lätt är det att klä på en sådan? Det går inte.
Så idag slängde (inte bokstavligt!) jag in Ellioth på hans rum och stängde dörren och sa att lillebror och jag skulle gå till dagis ensamma, men inte en reaktion...
Han traskade ut ur rummet, tittade på mig och flinade sådär "drygt"...När jag fortsatte klä på honom var det "masken" igen och jag fick nog och satte ner honom på golvet och röt i åt honom, började nästan gråta så trött var jag...
Väl framme på dagis kom ångesten och jag bad om ursäkt till min prins. Då säger ungen "okej mamma" och ger mig en puss...Om jag smällte!
Mina pojkar är det finaste jag gjort och jag älskar dom så högt!
(...även att det också är dom som kan göra mig så jäkla förbannad :))
nej Soofia, du ska inte be om ursäkt... du gjorde faktiskt inget fel...!! Man behlver ryta i åt dem ibland för att dem ska förstå allvaret...!! puss på dig
SvaraRaderaSkönt att läsa att det finns fler än jag som ryter ibland!! Du är inte ensam kan jag lova!
SvaraRaderaStå på dig! Dina underbara grabbar känner Din gränslösa kärlek, trots att du ryter ibland! Jag lovar!