Det här novembermörkret får nog många att falla ner till avgrunden,
medans jag själv svävar på små rosa moln högt där uppe...
Mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen tidigt imorse. Klockan var strax efter 05 när jag hörde små barnfötter över golvet...Ellioth hade vaknat i sin nya storkillesäng och var påväg in till oss. Jag blev så rörd över situationen (amningshormoner?), vår lillfis börjar bli så stor. Samtidigt som det är sorgligt att han inte är lika liten som Elton längre så är det så himla kul att se honom växa upp och utvecklas till en egen liten individ. Det är så mycket kärlek att få se sin barn växa upp.
Vid femtiden vaknade även Pippi och ville ha lite mat, han tog bröstet direkt och det kändes som en sån jäkla lättnad...Sedan valde han att visa upp sina största ögon någonsin och inte somna om förrän efter 8, och även om jag var så trött att jag knappt kunde tänka så höll hjärtat på att sprängas av att bara ligga och titta på dessa vackra ögon och hans minspel...
Som ni förstår håller jag på att drunkna i kärlek. Mina smågrabbar, ghaaahh <3
Däremot håller Mange och jag på att gå varandra på nerverna, ett andra barn är nästan en ännu större omställning än ett första...Vi tjaffsar hela tiden, men det lägger sig väl alltefter kaoset lägger sig!?
Här har det gått 10 månader och vi går fortfarande varandra på nerverna =S
SvaraRaderaKan vara för att vardagen fortfarande är ganska upp och ner. Det tar tid att vänja sig vid att ha två barn. Jag kan fortfarande inte fatta att vi har två barn ibland...
oss går det jättesmidigt för... tycker det är mycket lättare nu än när vi fick hem Julius, har rutinen mer i mig nu. Dock så är ju Julius något äldre än Ellioth, och klarar sig mer själv.. vilket kan vara anledningen till att det går så smidigt för just oss!! MEN du ska se att det reder ut sig för er, det gör de alltid =)!!
SvaraRadera