Fredagen den 13:e!

Morgonen var väl ingen hit, massor tårar igen... Men nu börjar jag kunna se vad det är som gör mig ledsen. Det är oordningen här hemma, att jag inte har så mycket tid för Ellioth och att han tar avstånd från mig. Samma sak med Elton, jag har ju inte alls lika mycket tid för honom som jag hade för Ellioth när han kom, självklart... Det gör så ont för när jag tänker tillbaka på spädbarnstiden med Ellioth så minns jag knappt något. Och hur ska jag då kunna minnas om jag har ännu mindre tid för den här lilla grabben? Jag vet att man ska ta kort och filma, men det blir inte samma sak... Jag vill ha bilderna i minnet!
Sen är det kanske så att det här är den sista bebisen? Vi har väl pratat om tre barn men man vet ju aldrig? Så jag vill ju att Elton ska förbli såhärliten, samtidigt som jag vill se honom växa upp. Se vad han blir för en liten kille och se honom leka med sin fina storebror...
Ja ni, jag tror det är hormonerna som spökar. Inget är bra liksom.

Sen är jag besviken. Besviken på att ingen hör av sig och vill komma och hälsa på... Nu drar jag kanske alla över en kam, men ni som varit här är jag självklart tacksam, och ni vet vilka ni är. Men när Ellioth kom hade vi gäster som avlöste varandra nästan hela tiden i två veckors tid, nu ringer dem inte ens och säger grattis... Hmm?

Kvällen i Ljungan blev super iaf. Det var längesedan vi skrattade såå mycket. Ellioth spelade pajas hela kvällen samtidigt som Pippi var jättevaken, hade magknip, och log åt oss <3

Nej, nu ska jag snuffsa...

Utslagen kille <3

Han är inte så stor där bredvid min mobil :)
Pippi solar! Hur liten kan man vara egentligen? Älskade unge <3 Pippi påväg till Ljungan...Ellioth just nu i sin nya säng <3