Det blev inget besök på förlossningen idag,
och där föll jag några avgrunder till...
Jag vet att förlossningen kommer starta av sig själv, vi kommer precis hinna upp innan det är dags att krysta och jag kommer bli utan bedövning även denna gång. Tanken kväver mig.
Jag känner mig som en liten myra och utan förmåga att prata. Försöker jag prata är det ingen som hör, eller så vill de kanske inte lyssna?
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så vilsen och så rädd...
Jag klarar inte att vara ensam nu.
Har varken lust eller ork för det här med att blogga idag,
jag återkommer imorgon istället!
Men, vilka idioter!! Vad jag har hört så väntar de "in i det sista" med igångsättning för de vill att det ska starta av sig självt... så himla elakt när de vet hur du mår! Stå på dig säger jag!! Styrkekramar frän en trogen läsare!
SvaraRaderaHur går det gumman? Du gör det så bra! Du vet att vi bara är ett telefonsamtal bort... kramen
SvaraRadera