Jotack, synd att klaga...

Det är sådana här dagar man blir LIVRÄDD för framtiden. Livrädd för att bli gammal. Träningsvärken från helvetet, det är så illa att jag knaprar Panodil alltså :) Jag har vaknat 73 gånger inatt och haft dödsångest, på riktigt! På det skulle jag visa ett afropower-steg för brudarna igår och knyckte till knät. Det är helt paj och ser ut som en boll :S
... Och så är det Afropowerdance ikväll, veckans höjdpunkt! Jag tänker gå dit och se hur mycket jag kan göra! Stå på ett ben (aj för träningsvärken i det låret!) och hålla armarna still för att inte dö av träningsvärken i bröst och biceps! Låter som jag kan bli genomsvett ikväll... Eller... Nåt... Passet är inte fullbokat, annars hade jag kanske gett platsen till någon som kan utnyttja den bättre :)

Annars då... Förutom de där krämporna känner jag mig smal iaf! Och jag känner mig glad trots att dagen kommer bestå av 8 timmar sannolikhetslära! Det är ju helg redan ikväll... Och jag ser verkligen fram emot det där onsdags-, fredags- och lördagsmyset bestående av... Tadaaaa, shakes! Jippi liksom.

Aja, ska avsluta detta svammel och ta tag i matten igen... Tjohooo!

Och vad menade den söta (?) lilla duv(-jäveln!)an med det här? Att jag behöver putsa mina fönster? Hmpfff!