söndag 15 februari 2009

SVAR!

Det är många som undrade vem som friade osv,
så jag tänkte göra en lång historia kort...

Magnus och jag flyttade ihop tre månader efter det att vi blivit tillsammans (juni -07),
och i samma veva blev jag gravid. Det hela var planerat då vi visste att det här var killen/tjejen vi ville dela våra liv med.
Kort därefter kom vi överrens om att vi ville förlova oss,
och i december gjorde vi slag i saken och åkte på weekend till Malta för att göra det...
Mange friade och undrade om jag ville gifta mig med honom men det gjorde jag klart för honom att jag inte ville. Jag har alltid sagt att jag inte vill gifta mig så han skulle få nöja sig med förlovning...

Nu på hösten började alla nära och kära tjata om att det är så viktigt att man skriver papper (eller gifter sig) när man har barn ihop om det nu mot all förmodan skulle hända något.
Min pappa gav som förslag att vi kunde passa på att gifta oss i Thailand när vi nu ändå skulle dit... Jag började tänka om lite... Gifta mig på en strand i Thailand kunde nog vara rätt okej ändå? Jag är liksom inget för ett stort bröllop, i en kyrka, med hundtratals gäster vilket skulle gå på en 100000kr. Nej, däremot är det sistnämnda precis så Mange alltid har velat ha det...
Men han tänkte om lite han också,
så han fick tillslut sin fru... :)
När han på bröllopsdagen sa till min pappa:
"Nu är Sofia min, och inte din lilla flicka längre..."
så tror jag min pappa ångrade sig lite att han kommit upp med idén, han såg liksom lite sorgsen ut :)

Jag är supernöjd att vi gifte oss i Thailand. Det var så romantiskt att jag blir tårögd när jag tänker tillbaka på det...
Och Mange är mannen i mitt liv, så varför skulle vi inte gifta oss då?
Jag vill dela allt med honom, hela mitt liv med honom, och nu får jag göra det.
Dessutom vet jag att han känner precis likadant!
Vi kommer aldrig tvivla på varann!

1 kommentar:

  1. vet du vad... orsaken till att ni gifte er var kärlek. Sen hur ni kom fram till det kvittar väl?? troligtvis någon drömmande singel som tror att livet är en enda stor dramafilm.. suck!! Och ja, giftermål är mer än en löfte om kärlek, en tryggheten för barnen bland annat om något skulle inträffa som sagt.

    SvaraRadera