torsdag 1 maj 2014

Morgontur i kisspöl

Vissa dagar är ju dömda att bli katastrof. Jag vaknade 05.20 imorse, i kiss! Det kändes liksom lite varmt och klibbigt på magen för att lyfta på täcket och inse att jag och lilleman halvt simmar i kiss. Hade velat gapa: "VAFAAAAAAAAN!?" samtidigt som jag slet mitt hår då kisset gått igenom vårt skydd och ner i vår tjocka bäddmadrass men det var liksom bara att bita sig i tungan, pussa ungen på kinden och viska lite i hans öra: "Ojsan älskling, det har visst hänt en olycka, kan du vakna lite?". Ungen flög upp ur sängen och när M och jag står där och hjälps åt med sängkläderna funderar vi vart Elton tagit vägen. Jag hittar honom i duschen, blundades, där han står och väntar på att någon ska komma och lyfta ner duschlangen till honom. Hjärtat <3 Han och jag duschar och sedan får vi krypa ner under en filt, direkt på resårbottnen igen. Vi somnar om gott men 20 minuter senare ringer min väckarklocka och det är dags att gå upp och åka till jobbet. Ska dra på mig kjolen då det är invigning för parken idag och då både kändisar och alla chefer är på hotellet och vad tror ni händer med mina nya, och enda par, strumpbyxor? Yes, maska. Drar på mig jeans istället och letar fram mitt enda par svarta låga strumpor för att ha till mina låga skor till, hål i dem... Kände för att krypa ner i sängen igen och ringa och sjukanmäla mig men klistrade på smilet och drog iväg. Kändisdag som sagt och efter att ha checkat ut diverse trevliga, kända ansikten kom en liten kändisdotter (och hennes mamma) och kramade om mig. En liten goding från förskolan i Thailand och det gjorde självklart hela min dag <3
Slutade redan vid 13 och höll på att somna i bilen så när jag kom hem kröp jag ner i Ellioths säng (på övervåningen, i lugn och ro) och sov i en och en halvtimme för att vakna med världens magont :( Så här ligger jag kvar med datorn på magen och försöker få lite plugg gjort...
Borde ju gått ut och demonstrerat, men för vad? Mer hår på pullorna åt folket! Nä, jag stannar här och känner mig rätt förnöjd med livet ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar