Alltså den här dagen, ghahh! Mitt tålamod tog slut kring lunch så därefter fick jag klistra på det där fejksmilet, sluta känna och bara vara pedagogisk. En stund var jag ensam med 18 kids, där 5 var bajsnödiga samtidigt, en råkade trampa en annan på ryggen och vägrade säga förlåt medan två stycken bönade och bad om att få gå ut. Jag hade liksom behövt 34 armar till utöver de två jag har även att jag i dessa stunder är fruktansvärt glad att min stressnivå är skyhög och att jag istället går ner och blir coollugn! Elton var med mig på jobbet idag också så han fick vara min lilla hjälpreda. Jag var väldigt tacksam för hans hjälpsamhet när det började spöregna vid stängning, det var 17 cyklar ute och barnet som var kvar vägrade hjälpa till att städa. Då cyklade min lilla goding in allihopa med rekordfart <3 Precis när sista barnet gick hem för dagen kom M för att hämta upp E. Grabbarna har fart till farmor och farfar där de sover inatt och får vara imorgon då pappsen styr kosan mot Ö-vik över dagen. Jag sitter alltså nu helt ensam och övergiven på soffan, stör mig på tystnaden och längtar ihjäl mig efter mina grabbar <3 Att vara ensam är verkligen inte min grej, speciellt inte att sova ensam :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar