Dessa två alltså, de är hela mitt liv <3
Imorse strax innan 6 drog pappsen mot Göteborg för tre dagars utbildning. Förkylningen tillsammans med gravidhormonerna fick mig att gråta en skvätt. Jag hatar att vara utan den där mannen <3
Klev upp och följde kidsen till skola och förskola. Vi fick dessutom sällskap av bästa grannarna och väl på skolan träffade vi en gammal lärare till mig så där blev det skitsnack i närmre än en halvtimme. Därefter fick jag hem och bäddade ner mig och sov bort den elaka febern. När jag vaknade sprang jag och hämtade hem kidsen som jag längtade ihjäl mig efter <3 Det blev dock inte mycket mys innan mormor och morfar kom och hämtade dem. Jag öppnar på jobbet imorgon och löser inte logistiken själv så då ställer bästa mor och far upp <3 Dock innebär ju det att jag nu ska försöka sluta mina blå och sova, helt ensam. Jag kan liksom inte sova själv, jag vet inte hur man gör :( Tacka gudarna för att kidsen sover hemma imorgon och att de då får fylla upp min säng, sååå mycket kärlek <3 Längtar dock fortfarande ihjäl mig efter den där mannen med sin stora trygga famn...:(
Nähe, sova? Önska mig lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar