Skärpning Sofia!

Ibland blir jag så jäkla trött på mig själv.
Jag kan aldrig lyssna till min kropp,
pga av min envishet...
Har jag bestämt mig för att göra en sak,
gör jag det fullt ut,
eller så skiter jag i det helt och hållet.
Det finns inget mittemellan liksom.

Trots att jag svalde ner en sisodär tio spyor när jag stod på crosstrainern så envisades jag ändå att stå kvar i 25 min. Efter det tänkte jag gå hem (min kropp tänkte), eftersom spyorna stod mig upp i halsen, men självklart hade (puck-)huvudet bestämt sig för att fullfölja träningen. Så på det blev det både mage, ben & rumpa.
Självklart kändes det pisstungt när jag var där, och nu är jag aldrig mer sugen på att gå till gymmet, just för att det kändes som det gjorde. Smart Sofia!

Dessutom är man aldrig nöjd. Aldrig nöjd med sig själv, och heller inte med vad man presterar. Så när jag kom hem slängde jag på en tvätt, plockade iordning och vek ren tvätt. (Ja, antingen gör man allt eller inget. Hade jag inte gått till gymmet hade jag bara legat på soffan hela kvällen också.) På det kollar man sig i spegeln och svär åt sig själv.
Ändå börjar jag ju se resultat,
MEN det är som att det är inprogramerat i hjärnan att man aldrig ska vara nöjd.
Hela tiden nya mål!
Suck.

Nu ska jag "laga" välling,
krypa upp i soffan med min guldklimp i famnen,
och bara vara!