Goda skratt från Sthlm!

Måste ju berätta lite mer om vad som hände oss uppe i storstaden i onsdags,
det var en händelserik dag må jag lova...
Spyorna var bara en liten del av den katastrofala dagen :)
Man kan ju säga att allt började när vi svängde ner i parkeringshuset i city...
Herregud, det var som hel undre värld, med enkelriktat både hit och dit och vi hade behövt en karta för att lyckas där nere :)
Vi råkade iaf åka mot enkelriktat och jag gav som förslag att Johanna skulle backa in på en parkering där då det fanns en ledig, men fick då svaret:
"Men Gud, tror du jag kan backa?"
...och jag skrattade så jag tjöt.
När vi har åkt en liten bit in i gången inser Johanna ganska snabbt att det är en "återvändsgränd", hon får lite smått panik men lägger i backen, Med båda händerna på ratten ber hon mig hålla koll bakåt, haha, och jag skrattar så jag tjuter. Hon väljer ändå att backa in på den lediga parkeringsplatsen, som nu blivit två lediga, men hamnar mitt emellan. Där emot finns det en ledig parkering rakt över så vi kör in där. Men när hon backar ut igen för att räta upp bilen backar hon in i bilen bakom. Jag skrattar så jag tjuter igen, Johanna där emot är helt förskräckt. Jag konstaterar att det inte syns något på varken vår eller den andra bilen så vi "smiter" därifrån.
Det är några minuter senare som jag lyfter ur Ellioth ur bilen och han spyr ner hela sig själv, inklusive vagn och åkpåse.

Efter en lunch hemma, utan spyor från Ellioths sida, så väljer vi ju att åka till Täby Centrum.
Johanna kör igen och när vi är mitt på ett tågspår inser Johanna att det blinkar rött så hon tvärnitar och lägger i backen...När hon har backat klart (tycker hon) inser jag att om vi står kvar där vi står kommer vi få bommen rakt över taket på bilen så hon får slänga i backen igen och backa en bit till.
Vi skrattar så vi tjuter igen.
När vi väl är framme, nästan, så svänger Johanna in på fel parkering (personalparkeringen) och kommer återigen in på en "återvändsgränd" men denna gång försöker hon vända (vilket tar ca tio gånger framåt, och tio gånger bakåt)!
Vi får oss ett gott skratt igen och funderar på att gå under jorden en stund :)

Lite senare (när E4:an står totalt still) jollrar Johanna lyckligt: "Yes, jag kom upp i 5 km/h!"...och får sedan två motorstopp på det!

Det var längesedan jag skrattade så mycket samtidigt som jag var magsjuk tror jag :)

(Hoppas nu ingen från Vägverket läser det här, tror Johannas kk hänger löst då:))