Döden

Blev en mysig eftermiddag.
Först lunch på stan med Linda & Ebba...
Såklart "råkade" vi svänga förbi ett par butiker på det,
och "råkade" få med oss ett par kassar hem.
Linda däremot lade sin sista sparslant på en bukett rosor...
Dem hamnade senare på barngravar uppe på kyrkogården!
Det var mycket rogivande att vandra omkring där uppe,
samtidigt som våra små mammahjärtan aningen värkte lite...

"Vår lilla Elio 9 mån", "Vår lilla xxx 3 dagar", "Älskade Madeleine 1994-2008" osv...

Bara den som själv har barn
förstår nog hur det skulle vara att mista sitt eget barn.
Förstå är nog fel ord,
snarare ana lite.
Bara jag tänker tanken bryter jag ihop.
Ett liv utan Ellioth skulle inte vara ett liv...
Jag skulle aldrig kunna leva utan honom!
Aldrig!

Har beställt hem en bok som kom idag,
"När livet stannar".
Den handlar om Malin som förlorar två av sina tre barn, sin man, och tre nära vänner i flodvågskatastrofen.
Då tsunamin påverkade mig ganska hårt så tycker jag att det är viktigt att läsa om den.
Gissar att jag kommer ta ännu mer illa vid mig nu när jag läser, sedan jag blev mamma själv!

Nog om det...
Ska ta en grinig, jättettrött bebis under armen och krypa ner i sängen en stund nu!

Tjo!