Har bara jag ögon??

Jag har kommit till slutet. Jag förstår inte varför det alltid bara är jag?
Utan förändring får vi gå skilda vägar.
Det är synd om två små barn som sitter vid middagsbordet kl 19.30 en vardagskväll och gråter istället för att äta. Det gör ont när jag vet att de ska gå upp klockan 06 igen. De borde sovit vid 18. Man kan ta föräldrarledigt från ett jobb (alla förutom M:s jobb tydligen) men inte från universitetsstudier. Då syftar jag på en timme om dagen ca. Annars får jag hoppa av eller ta studieuppehåll. Men varför alltid jag?