Min frånvaro får ursäktas av att jag suttit med vår första uppgift. Satan så svårt det är! Satt nere hos grannen till strax innan 23 igår då jag gav upp och sprang upp till M och grät :) "Jag vet inte hur man gör, jag kan inte, jag vill inte, jag vill hoppa av!" var väl ungefär mina ord... Och hela natten har jag vaknat och tänkt på den där jävla uppgiften! Jag kan inte skriva, och jag är sämst på att reflektera, men jag ska banne lära mig! Sen har jag ångest över de 50 sidor som ska läsas varje dag, jag har verkligen ingen tid för mina barn:(
Nu lunch, sen ta bort naglar och sen plugg!
jag förstår att du inte känner att du har tid för dina barn eftersom du har varit hemma med dom så mycket. men herregud, dom klarar sig! när ska det annars finnas tid för dig? när ska du få göra nånting? hade du tänkt vara hemma med dina barn resten av livet eller? för i den verkliga världen där båda föräldrarna har ett jobb sju till fyra så är man ju utan sina barn, eller hur? och ge inte upp på din utbildning bara för att det är lite svårt. se det som en utmaning som du SKA klara. man klarar alltid mer än vad man tror! om det är samma uppgift som när jag gick där så är den ju ändå inte examinerande. alltså du kan inte bli underkänd. så se den som en övning. det tog ett tag innan jag också kom in i det akademiska språket, men du lär dig!
SvaraRaderahaahahahah älskar eltons min! goding!
SvaraRadera