Vaknade klockan 4 av att hela rummet snurrade... Försökte ta mig ur sängen men det gick inte. Tände lampan, låg blixtstilla och stirrade på lampan i taket och då mådde jag bra igen. Vred huvudet för att be Mange om hjälp men då satte karusellen igång igen... Mange sade att ögonen gick runt i huvudet på mig. Släckte lampan för att försöka sova men tände den lika snabbt, hela rummet gick runt. Resten av familjen sov vidare medan jag låg med lampan tänd och stirrade i taket. Klockan 6.30 klev grabbarna upp och då ringde jag 1177 för att fråga om detta var någon typ av influensa men det var det inte. Hon trodde att det var kristallsjuka och menade på att detta kunde sitta i i veckor och tyckte att jag skulle uppsöka akuten för att få hjälp. Och jag var inte direkt skitsugen på att stirra på vår taklampa i flera veckor till så det blev ett besök på sjukhuset. Blev direkt slussad till Öronkliniken där jag blev hemskt bemött av en kärring till undersköterska. Jag bad att få gå till toaletten och hon sade då att hon skulle hämta ett bäcken till mig. Jag sade att jag aldrig skulle klara av att kissa så men hon menade på att det var för långt till toaletten och sedan gick hon. När en ny sköterska kom för att stänga dörren hojtade jag att jag behövde gå på toa och hon hojtade vidare till "min" undersköterska som ropade: "Jag orkar inte, hon får nöja sig med bäcken!"... Med väggen som ledstång tog jag mig då dit själv!!
Svensk sjukvård levererade som vanligt snigelvård så jag hann slumra någon timme innan läkaren kom och då mådde jag MYCKET bättre. Världens gulligaste Torbjörn (läkaren) tog då med mig till fikarummet, bredde mig en macka och hällde upp ett glasbyponsoppa. Därefter tog han sig själv en kopp kaffe och slog sig ner mittemot mig. Där satt vi och snicksnackade... Jag fick hans mobilnummer för att som han sade: "Slippa bli illa behandlad på akuten och slippa vänta med sur-undersköterske-kärringarna på avdelningen", om jag skulle få yrsel igen. Sedan körde han ut en stackars väntande tjej från ett rum för att ta in mig där istället för att kika i mina öron :) Troligtvis var det balansnerven som fick sig något "ryck" och förhoppningsvis händer det inte igen. Men skulle det ändå bli så har jag ju Torbjörns mobilnummer ;-)
I stort sätt alla gamlingar har ju yrsel och om de har som jag hade imorse ska jag fasen se till att jag inte blir gammal vill jag lova :S
Nu är grabbarna i affären och jag kurerar mig på soffan. Jag är fortfarande lite småyr och matlusten visar sig med sin frånvaro :S
Piggare tjej igår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar