Vaknade med huvudvärk från helvetet. Har aldrig varit med om dess like. Kunde inte öppna ögonen för då kändes det som huvudet skulle sprängas. Blev ett besök på toan också för illamående var vad det förde med sig, uäk! Mange var ju tvungen att jobba så han fick köra ungarna till dagis. Nu börjar jag bli människa igen, får se om jag orkar fixa med de sista ärendena sen!Det blev nog helt enkelt för mycket igår. Jag bäddade rent, städade, tvättade och packade samtidigt som jag hade ungarna hemma som bara skrek och slogs. Det tillsammans med att det sista tiden har varit waaaay to much med allt runtikring (skola & jobb) fick mig att bryta ihop. När jag ringde i panik till Mange fick jag dessutom allt annat än stöd vilket gjorde det hela ännu sämre.
Just nu är jobbet det enda jag gläds åt. Jag längtar efter att få jobba! Jag vill inte åka utomlands och jag vill inte vara ledig, jag får panik på det. Två ungar i sin värsta trots ever tär, jag ljuger om jag säger något annat. Familjelivet är allt annat än det där mysiga, underbara just nu. Jag får helt enkelt hoppas att det ljusnar framöver, att den där trotsen går över för ett litet tag så jag hinner andas och få njuta...
Låter som du har haft ett migränanfall... Även om man inte haft det tidigare kan man få (jag har titt som tätt, dock oftast när det är mycket, eller strax efter då man slappnar av).
SvaraRaderaGubben din kanske borde hjälpa till med packning och städning också!
Vi är nog ganska lika du och jag (tror jag) att man gör allt själv, för det går fortare och det blir som man vill...
Men det är nog bättre att man tar hjälp (och hoppas då att man faktiskt får lite avlastning!).
Hoppas du kan ta det lite lugnt när ni väl är i Turkiet och att ni kan njuta lite av er ledighet tillsammans.
Jag brukar säga att det första året som alla säger är så jobbigt när man har barn är lättast! Det är när barnet är mellan 1 och 2år som är allra värst, de trotsar, man måste hålla koll heela tiden, man får ingen fritid, man vill slänga gubben på soptippen och ja, listan kan göras lång.
Sen vänder det! Jag lovar! Det har varit samma visa med alla mina tre barn, men nu är minsta 2,5 snart och det är jätteskönt! Och min man och jag är i mycket bättre balans.
Så försök och orka, du klarar det!
Nu har jag babblat tillräkligt, jag hoppas du inte somnat!
Men du verkar så stark Sofia! Jag håller tummarna för dig!
Kram Helena