SÅ satans trött på min utväxt som lyste som ett svart band på huvudet redan två veckor efter slingor, och därav blev det denna ombré. Jag är nöjd men det är ju sjukt ovant då jag varit blondin i hela mitt liv, bortsett från cirka två veckor ljusbrun ångest! Det är ju alltid min mamma som fixar familjens hår men denna utmaning gav jag istället till duktiga Emma K på Studio 22! Tack <3
Jag kände redan igår att jag inte var riktigt kry. Nu har jag ju varit förkyld i sju veckor så jag har ju inte varit helt kry på länge men det kändes som det var något mer. När jag klev upp efter att sovit med kidsen i några timmar efter att ha sövt dem igårkväll kände jag mig alldeles matt och kroppen gjorde ont. Jag borstade tänderna och kröp ner i min egna säng för att vakna vid 01 av feberfrossa och en hals som kändes som en stor klump. Elton kom ner och väckte M i samma veva så han gick snällt upp och hämtade en Alvedon till mig. Den gick dock knappt att svälja ner och jag hade svårt att somna då halsen bultade. Vaknade sedan en gång i timmen och var helt gråtfärdig. Hur jag än låg värkte kroppen och halsen var så tjock att det kändes som jag inte fick luft (det ihop med en tjock mage som när man ligger på rygg känns som den punkterar lungorna...). Vid 06.30 fick jag ringa jobbet och sjukanmäla mig, igen. Skojar ni att de måste älska mig... ÅNGEST. Till det åkte M iväg redan iväg samma veva då deras företag ställer ut på Elmia hela veckan så det var bara för mig att pallra mig upp. Gick med Ellioth till skolan, där de igår satt upp en lapp på dörren om att de skulle iväg och ha mini-os idag och ha matsäck med sig, något vi inte uppmärksammat då det var morfar som hämtade igår. In för att klä om ungen för uteaktiviteter för att inse att hans stövlar är borta. Oväntat. Han kan liksom inte hålla ordning på en grej. Han kröp runt i hela hallen och hittade dem tillslut under skohyllor långt bort från sin plats. Jag var vansinnig. Kul att lämna ett barn när man är arg på honom, inte. Var helt gråtfärdig när jag lämnade nästa unge som ville ha tusen pussar innan jag gick. Släpade mig hemåt med världens ondaste sammandragningar för att krypa ner i sängen. Slöt ögonen och vaknade tre timmar senare, välbehövligt. Sedan dess har jag försökt att se på PH men hela datorn låser sig bara, så då har jag irriterat mig över det. Det är så gött att vara gravid och ha alla dessa jäkla extra hormoner som hela tiden spelar en ett spratt. Just nu känner jag mig skitarg och skitledsen, samtidigt, typ hela tiden. Inte askul.
Halsen känns i alla fall aningen bättre men kroppen värker fortfarande och jag känner mig sådär febrig. Men, dags att koppla bort det då ungarna ska hämtas hem. Hoppas ni inte blir alltför deppiga av mitt gnällinlägg? För mig känns det i alla fall lite bättre efter jag nu fått skriva av mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar