Ja, till och med det här saknar jag... Just när det där kortet tas är jag helt säker på att jag ska dö, för så ont gör det. Och det där vill jag göra igen...NU!
Är ändå så jäkla tillfreds med livet just nu (bortsett från förkylningen som gör att jag inte kan träna ordentligt!). Plugget flyter på, familjelivet detsamma och sen att jag jobbar som vikarie, det är så satans skoj!! Idag har jag suttit och samtalat och målat med en massa goa ungar i princip hela dagen. Sedan undrar man ju hur lärarna tänker när de åker på utbildning, alla samtidigt, och lämnar över allt arbete till fyra vilsna vikarier? Speciellt när man är på en skola mitt ute i ingenstans där varannan unge ska åka buss medan resten stannar kvar på fritids...Tänk om ett barn säger att den ska med bussen, man sätter ungen på bussen och när den kliver av hemma finns ingen förälder hemma och dörren är låst. Galet läskigt! Efter min paktik, och mitt jobb på vikariebanken, så känner jag att jag är sååå rätt och jag älskar den känslan!
Nu ska jag strax krypa ner för imorgon väntar en dag med rapportskrivning, urk...
Nighty night!
Märkligt det där hur man kan längta till nåt som gör så ont så man typ blir medvetslös. Men det är väl menigen att man ska glömma smärtan liksom. Kroppen är ju ganska fiffig.
SvaraRaderaHärlig blogg. Har läst sen du började blogga. Jobbade på ica i johannelund förut så det kändes nästan som man kände dig när du kom och handlade.
Nej jag har slutat. I september flyttade vi till Gamleby nere vid Västervik typ. Min sambo fick jobb här och vi hittade ett hus vi slog till på.
SvaraRaderaHur går erat husletande? Eller har ni gett upp det?