Idag vändes hela min värld uppochner. Jag var hos en läkare på en rutinkontroll när en stor knöl hittades. Nu väntar jag på operation, därefter ska knölen på analys och sedan vet vi... Jag bröt ihop. Livrädd. Jag såg hur jag skulle dö ifrån min familj. Hur jag aldrig skulle få se barnen växa upp. Inte få se dem gifta sig, inte få träffa mina barnbarn. Jag hamnade i någon liten chock. Minns knappt hur jag kom hem.
Mange satte sig i bilen direkt för att köra hem. Vi pratade i telefonen länge. Efter det lyckades jag somna en stund. Ovisshet är något som dödar mig.
När jag vaknade bestämde jag mig. Jag kan inte gräva ner mig och förstöra dagarna fram till operation med att vara ledsen. Det behöver inte vara elakartat. Skulle det mot förmodan vara så får jag ta den sorgen då...
Jag klev upp och hämtade barnen. Vi pussades och skrattade. När M kom hem och vi ätit middag åkte jag till gymmet. Världens bästa Emma var med, lyssnade, kramade och peppade ❤
Allt kommer att bli bra, det måste det!
Med er ska jag bli gammal ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar