Igår jobbade jag bort ångesten och tårarna. Jobbade länge och utan pauser för att slippa tänka. Hämtade barnen och blev avbytt av mor och far så att jag, M och Elvis kunde fara ner på stan för att delta i Blodomloppet. M sprang 5 km och jag och Elvis promenerade samma sträcka tillsammans med mina kollegor. Massor fina vänner var framme och frågade hur jag mådde och gav mig pepp, det var ju tur att det spöregnade så tårarna inte syntes...
I två dagar nu har jag gått med telefonen i handen för igår eller idag skulle de ringa och ge mig operationstiden. Det lovade de. De har inte ringt än och nu är jag nog bortglömd. Fan, fan, fan, jag ville ju bara ha ett datum. Första steget i denna jävla process liksom. Men nä, ingen ringde som sagt... Jag får bita ihop över helgen och ringa på måndag...
I onsdags kväll, sent, fick jag världens bästa sms. Min systerdotter Fanny hade fött fram världens finaste lilla Charlie och jag kan ännu en gång titulera mig gammelmoster ✌ Idag gasade jag mot Norrköping för att träffa underverket. Jag snuffade, gosade och njöt. Finns det något ljuvligare än små nyfödda bebisar liksom?❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar