Igår var en sådan bra dag. Trots bara några få timmars sömn sedan i måndags hade jag gott om energi. M var hemma och tog Ellioth till skolan men sedan tog jag med Elvis till gymmet och affären för att M skulle kunna jobba. Jag försökte sova middag med Elvis men utan att lyckas. Övertrött satan! Kvällen bjöd på ett andra träningspass för dagen, bodycombat med Johanna och Emma ❤️ Massor skratt och ny energi!
Denna natt bjöd totalt på en timmes sömn. Fick världens ångest över att inte kunna somna igen när jag vaknat. Om det var upp som en sol var det ner som en pannkaka idag. Dessutom vaknade jag med hörselgångsinflammation som värkte ända ner på kinden och i käken. Grät av smärtan men också ångesten av att behöva prestera för att kunna köra igång igen på måndag. Jag ringde vårdcentralen för att få hjälp med örat och kanske få något för att kunna sova. Möttes av en grinig tant som meddelade att de var fullbokade för dagen (då ringde vi 07.10 och blev uppringda vid 10) och att hon inte hittade någon tid i nästa vecka heller. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna jobba på måndag och i samma sekund meddelade M mig att han förbjöd mig göra det. Han ringde företagshälsovården åt mig men min chef hade inte anmält något ärende (jag bara grät och grät). Han ringde mina chefer, utan svar. Han ringde 1177 som inte heller kunde hjälpa mig. Det enda tipset de kunde ge var att jag skulle dricka vatten, det var bra mot stress... Blev så jävla besviken på allt och alla och den sista luften gick ur mig!
När man stressat i månader, eller halvår, som jag, ligger man på så hög stressnivå hela tiden att kroppen slutar producera det ämne som hämmar stressen. Jag har lika stort stresspåslag nu som för en vecka sedan men skillnaden är att jag inte ger utlopp för det... Jag vilar samtidigt som kroppen är skitstressad och har massor energi att göra av med och därför behöver den väl inte sömn då? Jag är sååå trött men ändå pigg på något vis. Kroppen är skakig och jag är illamående men huvudet går på högvarv! Måtte detta gå över snart innan jag blir helt knäpp i huvudet! Jag lever på det min chef sa: De som blir utmattade är de med hög arbetsmoral och de som högpresterar! Jotack...
Jag är såå tacksam att Mange satte ner foten, sade ifrån och fick mig att inse. När man är mitt uppe i det är man så blind. Jag har lagt all min energi på jobbet, kommit hem sur och grinig och flytt till miljöer där jag inte behövt tänka. Vi har levt som en familj men vi har levt mitt liv. Det är dags att först och främst fokusera på att må bra och sedan fokusera på familjen, de enda som faktiskt betyder något i slutändan! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar