Småbarnsåren är inte lätta alltså. Jag vet inte hur många par jag känner som gått isär, det känns som varenda ett gör det nu. Vi har också haft det skittufft. Så pass tufft att jag letat lägenheter med ljus och lykta. Två heltidsjobb, tre grabbar, fotboll, innebandy, gym för en själv och sen allt vad hem och hushåll betyder på det. Och ett renoveringskaos som aldrig blir klart. Vi har liksom ingen tid för varandra, inte en ynka minut ens. Det har bara varit bråk, tjafs och irritation. Nu när det blivit sommar och semester vill vi hitta på saker, tillsammans med barnen. Turkiet, Skåne, Köpenhamn, Göteborg och Kolmården är avklarat. Några badutflykter och middagar med vänner likaså. Skara, Gränna och Jönköping som dagsutflykter väntar. Allt detta med barnen, för vi vill det. Vi vill dela med oss av alla våra upplevelser med dem, skapa minnen tillsammans. Men, vi sätter oss själva åt sidan på så sätt, hela tiden. Tills idag. Idag åkte vi mot Rimforsa strand (4 mil hemifrån), ett litet hotell precis vid vattnet. Min mamma och pappa bor hemma hos oss med grabbarna. Vi har solat på en brygga, ätit middag med sjöutsikt, kvällsbadat och bastat, suttit på bryggan och tittat på en magisk kvällshimmel och bara varit. Vi har haft tid att prata utan att ha blivit ryckta i byxbenen varannan sekund. Det har varit helt fantastiskt (även om jag ringt hem sjuttioelva gånger) och om par behöver gå i terapi är det nog såhär man ska göra. Vi får se vart det leder. Vårt förhållande är absolut inga rosa moln, men sedan har jag också svårt att se att "gräset skulle vara grönare"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar