får visst inte ner ett ord.
Var inne och tittade till pojkarna precis, och jag grät. TACKSAMHET.
Vi har det så jävla bra här.
Som Mange precis sa det: "Vi vill ha ett hus, vafan...Jag vill nog ha,
typ, ett fadderbarn istället?!"
Små barn svälter där ute, dom är så undernärda att gamarna är
framme och pickar på dom. Små, oskyldiga barn dör i krig där ute
och här sitter vi och gnäller i vår trea på tredje våningen...
Naej, jag skäms, verkligen skäms! Hur fan beter vi oss?
Om ni ska se en enda film i ert liv så ska ni fan se "Beyond Borders"!
Den ger en ett annat perspektiv på livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar