Lycka

En fantastisk julafton är till ända. Vi firade här hemma tillsammans med mina föräldrar och vår vän Lotta. Höjdpunkten var såklart att riktiga tomten kom. Han som för en månad sedan satt i Trädgårdsföreningen och tog emot grabbarnas önskelistor. Han kom. Riktiga tomten. Förstå den lyckan.

Jag är väldigt kräsen, med allt. Därför ber jag bara att få det jag önskar mig, ett bidrag till det eller ingenting alls. Ja, jag är hellre utan klappar än att få något som jag sedan stoppar undan i garderober eller lådor och sedan får ångest när jag ser, för att jag inte tycker om det och inte vill använda det eller ha det framme. Iår önskade jag mig en ring. En jag suktat efter iår men varit för snål för att själv köpa. Jag fick den och är så otroligt lycklig. Materiell lycka.

Samtidigt äcklar detta mig. Att jag kan känna sådan lycka över en sketen ring medan barn samtidigt förlorar sina föräldrar i ett krig några hundra mil bort. Där de sedan, ensamma, ger sig iväg på en flykt. Och här sitter vi tillsammans, familj och vänner, i varma hem och ser våra barn drunkna i julklappar. Vi skålar i bubbel och äter oss proppmätta på både mat och godis.

Livet är orättvist. Om jag bara vågade åka dit och hjälpa till istället för att ligga här och må illa efter all julmat. Men vet ni? Jag är alldeles för feg. Jag vågar inte. Som. En kollega sa; det är ju än mer sorgligt att vi inte vågar åka dit barn bor. Så sant. Vi skickade iaf inga julkort iår utan skänkte istället en slant till Rädda barnen och till barn på flykt. Julen är tid för kärlek och omtanke, våga tänka utanför familjen och gör iaf lite skillnad ❤️

Mina fina ❤️❤️❤️❤️