Kuratorn...

Idag var då dagen D. Jag gjorde bort mig redan i receptionen då jag råkade lämna fram Ellioths patientbricka istället för min. Damen undrade vad vi gjorde där och jag fnyste att jag minsann skulle till kuratorn. Hon sa att HAN inte var inbokad hos någon kurator (det sista ordet viskade hon fram) och först då förstod jag att det var fel bricka.

En jätteärtig kvinna kom och ropade upp mig i väntrummet och vi gick bort till hennes rum som självklart låg lite avskiljt längst bort i korridoren. Samtidigt som hon predikade om att man inte skulle skämmas att gå till en kurator så knackade det på dörren och handtaget trycktes sakta ner. Dörren han nog bara öppnas några centimeter innan kuratorn var framme och snabbt smällde igen den. Hade människan där bakom dörren kommit in hade hon nog bundit fast denne på en stol och under hot tvingat stackarn att glömma att han sett mig där inne. Vadå dubbelmoral hej liksom?

Vi diskuterade länge, i över en timme och allt rörde nästan föräldrarskap. Att vara mamma är ingenting man kan läsa sig till i en bok, inget man heller lär sig på förlossningen utan det är något som kommer med tiden. Man försöker alltid vara en supermamma, och alla runt omkring kräver också att man ska klara det (se bara endel av dom kommentarer jag fått) men det är som sagt ingen som vet hur det är förrän man står där med ett, två eller flera barn.
I dagens samhälle är det också så viktigt att man ska aktivera sina barn så man har ett så högt krav på sig själv att man ska fara landet runt på busfabriker och simhall men min kurator menade på att barn faktiskt kan aktivera sig själva. Man bör väl ge dom lite frisk luft några gånger i veckan men inte mer än så. Barn behöver även öva på att ha tråkigt.

Hon berättade också att 40% av hennes patienter är mammor som inte får vardagen att gå ihop. Alla typer av mammor. Ensamstående, dom med ett barn, dom med flera barn, högutbildade, studerande...ja, alla typer. Hon berättade också att de flesta klarar det första barnet galant men när man sen får sitt andra så rasar allt.

Depression är en ny folksjukdom bara att det inte talas om det. Jag berättade att jag hade en eller två kompisar som faktiskt också gick till kurator men då menade hon på att jag kände många fler, men som sagt så pratar man inte om det.
Hon hade nya patienter som mått dåligt i 20, 30 oh 40 år utan att våga gå och prata om det men som nu vågat sig dit då det ändå är lite mer accepterat...Sorgligt tycker jag!

Vi kom iaf fram till att min stress/depression bottnar i att jag inte får sova på nätterna. Dålig sömn leder till omedveten stress, som i sin tur leder till att man spänner sig vilket ger huvudvärk, även ångest osv...
Det jag behöver öva på är att kunna sätta mig ner och bara koppla av. Lägga alla krav på hyllan och bara vara.
Jag har en ny tid bokad i nästa vecka, och ja, jag ser nog faktiskt fram emot den!

Måste bara visa min fina klocka som jag fick av min underbara man i bröllopspresent!