Vi har börjat diskutera lite kring Ellioths öron... Grabben är ju självklart världens finaste i sina öron, och dom "är" ju liksom han men ingen kan ju undgå att dom är utstående.Hade det inte varit för att barn kan vara så jäkla elaka (se liksom hur vuxna människor betett sig på min blogg!)så hade samtalsämnet inte ens funnits mellan oss. Men jag skulle aldrig kunna leva med att Ellioth blev mobbad för sina
sina öron. Jag skulle döda varenda unge som gjorde honom illa!
Vi har alltid sagt att det ska bli en sak han får välja själv, jag menar med två stygn så sitter öronen där dom ska. Men det är ju i lägre åldrar som barn är som mest elaka, och är han i åttaårsåldern är det väl ändå inget beslut för honom? Och jag menar, då kanske det redan är för sent? Då kanske "Kompisar" redan varit där och påpekat och fått honom att bli ledsen, inte bara en gång utan kanske hundra gånger. Mobbning är något som kan förstöra en människa för all framtid...
Samtidigt känner jag att vad fasen ger det här för skev bild av samhället? Eller är den kanske inte så skev iaf? Vi är ju bra på att blunda för det som faktiskt är.
Sen är det ju absolut inte säkert att han blir mobbad, och har vi isf opererat hans öron i onödan? Det är ju något vi aldrig kommer få veta, men jag gillar inte att ta risker! Och jag menar, det handlar om ett par öron. Okej om vi hade velat göra hans snopp större, eller hans läppar fylligare, men det är som sagt bara ett par öron.
Det är ju en skönhetsoperation, visst, men jag skulle ändå inte vilja kalla det det.
Egentligen hade jag ju velat kunna uppfostra honom som så att ingen ska kunna sätta sig på honom, trycka ner honom,men jag vet att ord av elakt slag gärna etsar sig fast ändå. Även om man lyckas försvara sig så står man där framför spegeln när man är ensam iaf.
Jag älskar den ungens öron, dom är så charmiga, dom ihop med hans personlighet gör honom såå charmig. Jag vill inget annat än att behålla dom, och honom orörd, men det är en sån sjuk värld vi lever i så man vill verkligen göra allt för att få sina barn att inte fara illa. Och när möjligheten finns, varför riskera?
Ja, jag vet som sagt inte. Det är svårt.
Vad tror ni?
Vad svårt för er, är helt med på ert resonemang. Jag tycker ju naturligtvis att han är jättefin som han är, precis som du säger: det är han! Men nu är det ju andra människors elakhet vi pratar om och alla vill vi skydda våra barn från sådant. Helt sjuk att man ens ska behöva föra det här resonemanget och ställas inför ett sånt val som förälder!
SvaraRaderaMen från min sida lutar det nog ändå åt att jag skulle råda er att låta öronen vara till han själv får känna att han vill göra något åt dem, OM det nu blir så att han blir mobbad för dem. Skulle han bara vara sju-åtta år då så har han i alla fall själv valt det. Största poängen med det är att ni, ni som är hans föräldrar, i alla fall visat att ni älskar hans öron och honom som han är. Opererar ni honom innan så visar ni på att hans öron är ett problem, ett problem han kanske ens själv får uppleva sina öron till trots. För det kan ju mycket väl bli så att han aldrig får höra ett ord om sina öron eftersom han är skolans mest älskade och snyggaste charmtroll!
Fattar du nåt av mitt svammel? :-) Skitsvår fråga och jag tror att ni som hans föräldrar gör det rätta valet i slutändan.
Svart val, men jag hade nog väntat ett tag till.
SvaraRaderaÄr det barn pa dagis som är elaka mot honom?
Allvarligt, jag tror att han växer i dom! Jag har massor kompisar som haft utstående öron, stora näsor och andra lustiga saker i sitt utseende som de "vuxit i" i tonåren. Kroppen förändras ju så mycket då, så det där är nog ingen fara. Jag vet att du och Mange kan uppfostra honom till en stark liten kille som skiter i om nån klankar ner på hans öron, huvudsaken är väl ändå att han är älskad hemifrån? Och det är han ju!! =)
SvaraRaderaUsch, jättesvårt att säja hur vi hade gjort. Men jag hade nog valt att operera (om man ens kan kallade det operation). För som du skriver så kanske det är för sent när han väl kan bestämma själv. Och han har redan börjat tycka illa om sida öron...
SvaraRaderaMen han är ju bara för söt! Så om det inte var för att barn (och vuxna) gillar att påpeka folks brister så kan det ju kvitta om öronen står ut lite eller inte =)
Ni ska göra det som känns rätt för er! Johans mamma har ''sytt in'' sina öron =)
SvaraRaderaJag har en kompis vars öron stod ut en hel del när vi va små... han var aldrig mobbad... så det behöver inte alls bli som du säger. Handlar en hel del om han kommer hamna i en klass med barn som mår dåligt eller inte... om du förstår vad jag menar, är ju dem som mobbar för att glömma sina egna problem, hemma kanske eller så... ja om du förstår!!
SvaraRaderamen se de inte som en skönhetsoperation... tänk hur du själv hade velat att dina föräldrar gjorde?!? Min kompis gjorde de när hon var typ 11... varför vänta om dem ändå kommer vilja göra det...
take care <3
Vad hade du valt om Ellioths öron satt på dig själv?
SvaraRaderaOm ni väljer att operera han relativt snart så kommer han säkert inte ha något minne av själva operationen. Kanske blir svårare sen om han vill opereras, men inte vågar.
Känner en liten kille som ibland inte får vara med att leka på dagis då han har ett födelsemärke vid örat. Föräldrarna har valt att ta bort den.