Fick en så fin kommentar att jag började gråta:
Sofia! Du är inte ensam att må så här =( Detta första året (jag har också tätt mellan mina barn) har varit ett helvete för mej, jag känner igen mej i precis allt du skriver *ryser* Jag gick och pratade BVCs psykolog när min minsta var runt 3 månader och det blev bättre då. Så pass bra att jag klarade mej över sommaren, med nöd och näppe visserligen (mest pga att jag bärjade jobba igen)
Men hösten som har varit har det hänt skit på skit på skit. Så fort jag har orkat ta mej upp igen så har något nytt slagit ner mej. Jag har helt försvunnit som människa, det finns inget kvar av den jag var innan jag fick barn. Hon är borta eller sitter skrämd i en vrå inuti mej och väntar på att våga sig ut igen. Jag går på samtal nu igen för att försöka må bättre.
Det är jättebra att du ska få prata med nån. Det är inte svårt att prata om det när man väl är där. Kuratorerna dom har är jättebra och jag hoppas att du ska få hjälp att må bättre.
En sak vill jag att du ska veta, Elton mår inte dåligt av att du mår dåligt! Jag var likadan när min yngsta var liten, och i tisdags när vi var på samtal (han var med mej) så sa psykologen att vi hade ett jättefint samspel och att han var en trygg pojke. Du är en BRA mamma till dina barn, den bästa dom nånsin kan få! Att inte få sova är tortyr! Vem orkar vara en "normal" människa när man inte får sova??
Hoppas du får bli sjukskriven så att du kan få komma ikapp med sömnen och allt annat. Man orkar inte hur länge som helst...
Massor med kramar
Man är ju dum alltså men det känns ju faktiskt skönt när man får höra att någon annan känner likadant...Att man inte är den ända i världen att vara såhär "knäpp"/"konstig"!
Och tack till er andra också, era gulliga kommentarer värmer verkligen!
Tänker på dig vännen! Instämmer med föregående talare. Du är INTE konstig och du behöver INTE skämmas. Var stolt över dig själv att du vågar ta hjälp för det är inte värt att gå i stöpet för att stoltheten säger sitt. Många varma kramar
SvaraRadera