Nu på eftermiddagen så träffade jag en "bekant" och hon frågade hur jag mådde. Jag svarade, utan att tänka, att jag mådde bra, det är ju vad man brukar svara liksom. Och i det här läget skulle jag inte få för mig att svara något annat heller. Sen slog det mig att hon faktiskt kanske läser min blogg och jag kände direkt hur jag drog på mig den där "skäms-tröjan"...Här stod jag nu, helt utelämnad, och hon visste antagligen hur jag mådde egentligen. Att hon hade den där "konstiga" människan/"Freaket" från bloggen framför sig. Usch, jag ville springa därifrån, springa så långt bort dit ingen kunde hitta mig...Speciellt efter hon sagt :"...jo, jag läste att ni flyttat ut till Ljungsbro...?". LÄSTE.
Mange sa en gång, i sin ilska, att jag var psykiskt sjuk...Är jag det? Hur är man då?
Jag är väl bara såhär pga sömnbrist? Som leder till huvudvärk, och stress, som gör att jag inte kan trösta min son då han känner av stressen...Är man psykist sjuk då? NEJ! Jag tycker det räcker med KONSTIG, eller?
Usch.
...och både igår och idag har jag faktiskt kännt mig mycket piggare!
Nu ska jag kasta i mig något lätt, magen kurrar, och sen ska jag nog krypa ner i sängen. Imorgon ska jag få sova ut rejält då Ellioth ska till dagis och Elton ska följa med pappsen till hans jobb och fixa några saker.
Till Fia:
När jag var gravid med Ellioth solade jag som en galning. Det är absolut inte farligt för bebisen utan det som kan hända är att man får pigmentfläckar som blir permanenta, eller om man har en hormonrand kan solningen göra att den blir kvar även efter förlossningen. Jag hade en hormonrand, en lång och jättetydlig, men den försvann iaf. Jag fick även några pigmentfläckar, på överläppen, men även som försvann efter förlossningen!
Nu började visst Paradise Hotel, ghaaa :)
Skapligt nöjd kille alldeles nyss, inte konstigt med den fina spyan som han lade på pappsens tröja :)
=) de är lugnt jag förstår väl att du inte kan ställa dig att berätta hur du mår mitt bland folk, de skulle inte jag heller göra, ibland är de lättast att bara säga att det är bra. o jag visste ju faktiskt redan hur du mår!? så de var dumt av mig att fråga =/ (plus att så väl känner vi ju inte varann,)
SvaraRaderakämpa på tjejen! du klarar dig ur detta! du är ju min förebild då jag oxå snart ska få en till unge. o behöver alla tips man kan få för att få vardagen att funka =)
kram
Jag ser inte dig som en psykiskt sjuk människa. Bara en tjej som har det jobbit för ett tag. Men det kommer att lösa sig, det känner jag på mig.
SvaraRaderaDu har många människor runt om kring dig (hoppas jag)som kan hjälpa dig bara du vågar be om det.
Det är inte heller fel av dig att säga att du mår bra till folk när dom frågar hur det är. För det är inte alltid man känner för att förklara varför man mår dåligt. Så jag tycker inte du ska skämmas om du säger till någon att du mår bra, även om du inte gör det, varesig dom läser din blogg eller inte.
Kramar till dig