Man måste väl inte ta foster vatten prov det är ju ändo ens barn....med "sjukdom" eller inte. Jag tycker att det är lite läskigt med alla prover, måste man veta allt?
Fick den här kommentaren för ett par dagar sedan, av Magnus syster Marielle.
Jag har funderat på det här ett tag nu, det ären svår frågeställning...
Även vår barnmorska bad oss att fundera över det här. Även om vi inte funderat så mycket tillsammans så har jag gjort det...
Man behöver ju absolut inte göra det här andra ultraljudet, och ta proverna (KUB), som jag har valt att göra. Det är som sagt något man själv väljer. Och gör man KUB, och skulle få bekräftat att man har stor chans att få ett "sjukt" barn, så behöver man inte heller gå vidare och göra ett fostervattensprov. Men nu, efter mycket funderande, så kan jag säga som så att om våra chanser att få ett sjukt barn skulle vara stora, skulle jag välja att gå vidare...Skulle det då visa sig att vårt barn hade tex Downs Syndrom så skulle jag faktiskt välja abort.
Dels för barnets egen skull, dels för vår skull, och så till största delen för Ellioths skull.
Visst, barnet skulle inte veta något annat, och vara lycklig ändå men vi. Man måste verkligen lägga ner hela ens själ i ett sånt här barn, vi skulle (eller någon av oss) skulle inte kunna ha ett jobb utan att ta hand om honom/henne skulle vara ett heltidsjobb bara det. Och Ellioth? Han skulle då inte kunna få den uppmärksamhet som han skulle behöva...
Skulle det nu vara så att man inte skulle märka en sån här sjukdom och föda barnet iaf, så skulle det ju självklart vara en helt annan sak...Man skulle ju säkerligen älska honom/henne precis lika mycket som ett "normalt" barn...
Men har man möjligheten att göra ett val, skulle jag välja att ta bort ett sånt här liv.
Nu kan jag tänka mig att om man har haft jättesvårt att få barn, och försökt jättelänge, och nu skulle få ett "sånt här" barn skulle man nog se på det på ett helt annat sätt...
Men nu har jag Ellioth, och ja, det är nog till stor del därför som jag ser på den här situationen som jag gör...
Som sagt jättesvår föreställning,
hur skulle ni göra?
Jag skulle aldrig kunna göra ett sån där prov. Då jag aldrig skulle kunna ta ställning till hur jag skulle göra om det inte va "normalt".
SvaraRaderaFör jag har träffat dom bästa utvecklingsstörda barnen och dom sämsta... Man som du skrev så blir det ju extra jobb, men det är ju ändå ens eget barn... Jag skulle aldrig klara att ta bort det för att det inte är som alla andra... Om det skulle bli ett kolli och sondmatas hela livet å inte ha något liv då kan jag nog hålla med dig... Men jag skulle inte kunna ta bort det för att det "bara" har downs syndrom t.e.x.
Men alla tycker vi olika!
Hade gott å ta hand om din fina familj!!
Jag hade valt abort tror jag. Nu har vi en risk på 1/2500 att få ett sjukt barn så vi gjorde endast NUPP-testet. Men som du säger, föder man ett sjukt barn kommer man ju se det på ett annat sätt.
SvaraRaderaMen nu när det är första barnet är jag rädd att skulle man få ett handikappat barn skulle man inte orka att skaffa flera...
Och så tänkte jag säga att barn med downs syndrom inte alls känner sig bara lyckliga utan vet mycket väl att de är annorlunda och funderar mycket på deras situation.
Jag håller defenitivt med dig, hade ja valen och välja så skulle ja med ta bort det om ja visste att det va sjukt, både för våran del, barnets del vårt första barn... Håller med till fullo... Ha en toppen dag med ul.. hör av dig sen så ja vet att det gick bra.. :) Pussa Ellioth från oss... Kramar
SvaraRaderaJag tar det som det kommer... gör inte en massa tester på bebis i magen med tanke på risken. Har hört att de finns en risk för missfall om man gör fostervattenprov, min morbrors fru fick göra de för att deras första barn var gravt cp-skadat. Räcker med ultraljuden för min del, skulle också överväga en abort om det syns något större fel. Inte för att jag inte skulle älska mitt sjuka barn... utan just för att jag gör det, det känns inte rättvist att ge någon ett liv som faktiskt inte är ett liv. Vad moraltanter än säger!! ;) Och som du skriver, är något fel när bebis väl kommer ut.. så får man handskas med det då, och det betyder inte att bebis inte är önskad och inte välkommen...!!!
SvaraRaderaVi har tänkt som du gör. Även med första barnet och då tog det ändå ett år att bli gravid den gången...
SvaraRaderaJag vill ha ett friskt barn och hade jag få veta att jag bar på ett barn med DS så skulle jag också välja abort. Dels för att man omöjligtvis kan vet hur pass sjukt barnet är (det är en bred skala över hur skadat barnet kan vara av sin sjukdom, allt från att barnet kan gå och prata till viss del till ett kolli som inte kan göra något alls) och dels för att det inte är rätt mot syskonen att medvetet få ett syskon som kommer ta all deras tid ifrån dom.
Men som du säjer, får man ett barn utan att i förväg veta att något är fel så kan man ju inte göra något åt saken och kommer älska barnet ändå. Men får jag chansen att veta och kunna välja så väljer jag abort om barnet har DS.
Som tur är har jag nu två friska, fina barn och har inte behövt ta det här beslutet någongång!
Det ÄR svårt och ett val man ska leva med, det finns nog inga rätt och fel i frågan utan olika svar i olika människor....Men jag skulle nog inte vilja veta. Men det är jag...
SvaraRaderaSpännande att ni får se er lilla baby!!! Ha det BÄST kram Marielle
Man ska känna efter själv, du vet bäst vad du vill och ingen annan kan bestämma åt er!
SvaraRaderaPesonligen skulle JAG göra testet mer för att få veta. Jag skulle inte göra abort om det visade sig var tex downs, det kan man leva med normalt dessutom. Men om bebis hade livshotande skador skulle jag ta bort. Men jag skulle ändå vilja veta för att slippa få en chock på sjukhuset!
Lycka till!!
jag tycker du resonerar helt rätt, som du säger så skulle ert liv påverkas mycket och även Elliots. Och även om dte låter hemskt tror jaga tt barnet mår bäst av att inte födas. Kram
SvaraRaderaJag skulle nog göra så som du säger. Också framför allt för Elliots skull... Hoppas ultraljudet går bra idag :) ser fram emot bilder :)
SvaraRaderaDet är bra att tänka igenom hur man vill göra innan.
SvaraRaderaVi tänkte så med Emilia att vi skulle inte göra abort om det visade sig att barnet hade D.S, det är ändå inte ett så allvarligt handikapp. Men med det handikapet kan det följa många andra fel, allvarliga hjärtfel mm som kan göra att barnet inte skulle överleva eller överleva med stora problem. Skulle risken för D.S vara stor hade vi gått vidare med organscreening för att undersöka om det fanns skador på organen. Sen kände vi också att det skulle vara skönt att vara förbered när barnet föddes att det kanske inte skulle se ut som andra barn och att det kanske skulle behöva mer hjälp.
Hade inte gjort fostervattensprov, missfallsrisken är alldeles för stor. Vi kommer resonera lika för ev. syskon.