känner mig sjuk...Ni vet sådär hängig, som när man har feber, och så smakar det feber i halsen. Näsan är täppt och huvudet dunkar.
Kom att tänka på en gång i Thailand, när pappa blev dålig och var tvungen att åka till sjukhus, och jag följde efter...Plötsligt mådde jag inte så dåligt längre...
Jag minns inte riktigt vilken av Thailandsresorna det var, men någon av de senaste. Jag vaknade mitt i natten av något jag trodde var en dröm. En dörr slog igen och någon flåsade sådär otäckt. När jag öppnade ögonen insåg jag att pappa inte låg i sängen bredvid... Jag gick till toan för att se att han var där, och mycket riktigt. Även om den syn som mötte mig inte var riktigt som jag tänkt mig. Där låg pappa på toagolvet och blödde ur huvudet...
Jag väckte mamma, som i sin tur rusade över till min moster. Dem fick upp pappa i sängen och där låg han och var allmänt konstig. Han sluddarde och ena ögat var lite konstigt så dem bad mig gå till receptionen och ringa ambulans.
Jag fick låna telefonen och ringde Thailands motsvarighet till 112...Efter ca 10 försök, utan svar gav jag upp. Vadå? Ingen som svarade när jag ringde 112? Så var det.
Fick numret till ett sjukhus, men dem hade inga som körde deras ambulanser på nätterna. Bra.
Receptionisten gav som förslag att vi skulle skicka iväg pappa till sjukhus i en tuktuk. Ni som varit i Thailand och åkt tuktuk förstår att det inte var en så bra idé. I hans tillstånd hade han säkert trillat ur...
Till slut fick jag iag tag i ett privatsjukhus som skickade en ambulans, och två timmar efter incidenten så var han äntligen påväg till sjukhuset.
Vi andra for efter i en tuktuk.
Att tillägga var också att jag hade 40-graders feber och halsfluss så jag var inget vidare pigg...
Sjukhuset kan beskrivas som så att det bestod av ett enda stort rum. Rakt fram fanns tre "bås" med drapperier emellan. Där låg pappa i mittenbåset och det fanns inte plats för mer
än en säng, vi fick inte ens plats att stå där "inne".
Eftersom jag mådde som jag mådde satte jag mig mot en pelare mitt i rummet.
Till vänster om mig stod det två sängar. I en låg en liten thailändska ihopkurad och grät. En bit ifrån henne låg vad jag skulle beskriva som en mumie. Det var en människa helt inlindad i handdukar. Dessa var nog vita från början men nu mer rosafärgade, av vätska och blod. Bredvid stod en äldre thailändsk kvinna och höll denne "mumie", vars hand skakade som ett asplöv. Den gamla damen bredvid grät.
Plötsligt störs, vad som ändå kändes som ett lugn, av att det kommer in en thailändsk man på en bår. Han skriker som en stucken gris och när de baxar in honom i den lilla glipan mellan "mumien" och den ihopkurade tjejen så ser jag att han har blod i hela ansiktet och ena ögat hänger utanför. Han har skinnjacka på sig, vilken man i Sverige i det här fallet antagligen hade klippt upp, vilket dem här försöker att slita av honom. Det bokstavligt talat forsar blod om stackaren och när jag väljer att titta bort fastnar istället min blick på den brunn som ligger precis där jag sitter. Hit rinner det blod från den sist inkomna patienten och jag reser mig upp och rusar ut på toaletten och kräks.
När jag kommer tillbaka går jag in i pappas lilla bås och tränger ihop mig i sängen med honom istället. Han undrar vem det är som skriker så förfärligt och jag berättar.
Pappa blev kvar på sjukhuset den natten för observation. Han hade bara (ja, i dett fall känns det som bara) drabbats av blodtryckfall.
Jag är nog inte så sjuk iaf...
Inget huvud som blöder, inget öga som hänger utanför och heller ingen hel kropp som blöder så mycket att jag behöver bli mumifierad.
Nej, fy tusan.
Efter den där lilla upplevelsen så uppskattar jag nog svensk sjukvård lite mer också :)
Nu ska jag dra täcket över mig och sova.
Imorgon väntar långpass på donken (för mig), 11-19 är det som gäller!
Natti!
fy tusan ursh och blä det där skulle jag inte vilja vara med om. Hoppas att du inte blir sjuk hälsa brorsan och kram på er :)
SvaraRadera