Nööödig

Idag kände jag mig som ett litet barn på jobbet,
jag började nästan gråta.
Min bebis ligger ju och trycker på blåsan vilket gör att jag nästan ständigt är kissnödig...
I eftermiddags såg jag dock min chans att springa och kissa då det bara var en människa i kö men så bestämde jag mig för att bara servera denna gäst först. När jag står och tar upp hennes order säger det poff och så blir det smockat med folk och vi får öpnna tre kassor.
Där står jag, kissnödig som en tok, och försöker gunga bort känslan.
Efter en halvtimme skriker jag på Jossa att det verkligen är kris, men hon står fast i köket. Där står jag och är helt säker på att min blåsa ska spricka, om jag inte istället kissar på mig? Skulle dom andra känna lukten om jag kissade på mig? Ja, sådana var mina tankar...
Kände nästan tårarna komma och då sprang jag bara...
Haha, snacka om att känna sig som ett litet barn, när man verkligen inte kan hålla sig längre :)
Dessutom är jag ju ständigt hungrig,
jag är nog ingen rolig medarbetare just nu...
Skulle nog snarare kallas motarbetare :)

Nu ligger jag med min lillprins här i sängen, och jag är helt tokkär.
Jag längtar ju ihjäl mig efter honom hela dagarn, och så när jag kommer hem är det nästan sovdags. Saknar honom, hans vakna tid!
Nu ska jag snuffsa honom i nacken och somna på det viset, imorgon väntar arbete igen!

Natti!