Ja, nu sitter Lilleman och jag här och äter frukost,
och längtar efter alla tider vi (jag!) har att passa...Phew!
Egentligen skulle vi nog hellre slänga ut en filt på gräset och ligga och busa där hela dagen,
himlen är ju klarblå! Men det är ju bara inse att mammaledigheten är över och att verkligheten visar sina mörka framsida igen... Men November, sen är det ju på´t igen :)
Nu skriker fisen efter mer flingor, bäst att vara honom till lags :)
Bjuder på en liten bild, jag ser helt mongo ut men herrn är ju toksöt så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar