Mors dag & Barnens dag!

Dåligt med bloggande här men jag har varit i Ljungsbro och kurerat mig hela helgen,
jag älskar Ljungsbro och jag hoppas innerligt att vi bor där snart!
Lördagen började pissigt, vad annars liksom?
Mådde dåligt när jag vaknade men det gick över så jag körde iväg till jobbet...
Väl i kassan svartnade det för ögonen och jag tvingades in på golvet i personalrummet där jag låg en stund. Senare domnade fötterna och jag mådde så himla illa så jag fick pallra mig hemåt istället. Åkte ut till Ljungsbro och lade mig i skuggan och sov ett par timmar medans Mange & Ellioth hängde på stan.
Jag sov som vanligt dåligt inatt och jag har jättesvårt att äta för jag är så himla illamående. Jordgubbar är typ det enda som går ner.
Det liksom "ångar" om mig hela tiden och jag är sååå seg, kanske för att jag äter så dåligt?
Och varför äter jag så dåligt? Stress?
Måste iaf ta tag i det här så imorgon ringer jag Storken så att jag får träffa deras läkare! Jag är ju liksom inte ensam, utan vi är två i min kropp. jag skulle säkerligen stå ut ett tag till men jag kan ju inte bara tänka till mig själv!
Nog om det.

Helgen har bortsett från detta (man vänjer sig!) varit underbar! Ellioth har fått vara naken ute hela dagarna och har även invigit sin pool. Dessutom bjöd dagen på Barnens dag och flyguppvisning i Berg...

Nu ska hela familjen hoppa in i duschen tillsammans,
sen blire sängen!

Några bilder från dagen:

Ellioth & Fanny i Berg

Hoppa hoppborg var nog dagens höjdpunkt,

här fick Johanna träna armarna lite :)

Invigning av poolen :)

Doktor Kosmos? Lycka för Ellioth är att ha en heliumballong,

från Stångåstaden, haha

surströmming, that´s me!

1.001:e inlägget,
och jag är sur.

trött som ett as pga all jävla stress.
jag känner mig inte stressad när jag står där ensam i kassan, med kö ut genom dörrarna, utan det kommer i efterhand. på nätterna. jag drömmer dem jävla mcd-drömmarna igen, satan.
hatar´t.
sen gör ju graviditeten sitt också,
4 kg plus redan och det känns i rygg och axlar, men framförallt i knäna.
aj.

vad som gjorde min dag var samtalet från jonas som undrade om jag kunde jobba lite mer på lidl i sommar. det tackar man ju inte nej till. jag trivs där jag sitter i kassan och kan kissa när jag behöver :) dessutom tjänar jag bättre och är där på en katt skiter!
det gillas.

tro nu inte att jag ratar mc d för det gör jag verkligen inte.
jag gillar tempot där och att man alltid har något att göra, däremot sliter det.
dessutom är jag trött på att sitta på e4:an en timme om dagen,
och att gå back av att åka dit och jobba...(om man räknar på kostavdrag, bensin, bilskatt, försäkring och vad det kostar att ha ellioth på dagis så går jag back ca 40kr på mina 4 timmars pass, lite tråkigt. ska ta upp det med guld!)

nu ska jag hoppa i säng och hoppas på att jag vaknar på bättre humör imorgon,
då väntar ju mer arbete...suck.

natti.

Happiie

Äääntligen fredag,

och kan man annat än att vara glad när helgen dessutom lovar fint väder?

Noop!

Nu jobb & dagis!

Nööödig

Idag kände jag mig som ett litet barn på jobbet,
jag började nästan gråta.
Min bebis ligger ju och trycker på blåsan vilket gör att jag nästan ständigt är kissnödig...
I eftermiddags såg jag dock min chans att springa och kissa då det bara var en människa i kö men så bestämde jag mig för att bara servera denna gäst först. När jag står och tar upp hennes order säger det poff och så blir det smockat med folk och vi får öpnna tre kassor.
Där står jag, kissnödig som en tok, och försöker gunga bort känslan.
Efter en halvtimme skriker jag på Jossa att det verkligen är kris, men hon står fast i köket. Där står jag och är helt säker på att min blåsa ska spricka, om jag inte istället kissar på mig? Skulle dom andra känna lukten om jag kissade på mig? Ja, sådana var mina tankar...
Kände nästan tårarna komma och då sprang jag bara...
Haha, snacka om att känna sig som ett litet barn, när man verkligen inte kan hålla sig längre :)
Dessutom är jag ju ständigt hungrig,
jag är nog ingen rolig medarbetare just nu...
Skulle nog snarare kallas motarbetare :)

Nu ligger jag med min lillprins här i sängen, och jag är helt tokkär.
Jag längtar ju ihjäl mig efter honom hela dagarn, och så när jag kommer hem är det nästan sovdags. Saknar honom, hans vakna tid!
Nu ska jag snuffsa honom i nacken och somna på det viset, imorgon väntar arbete igen!

Natti!

Mord!

Kvinna mördad i Lambot,
scary.
Vågar man gå ut nu?
Vågar man lämna Ellioth på dagis?
Kan man "sjukanmäla" sig för att man är sjukt rädd att gå ut för att en mördare går lös i stan?
Iofs, har dem inte fått tag i mördaren ännu lär han/hon ju inte vara kvar i den här stan!

Nu jobbe!

Sjuk? nae!

Ligger i sängen och mår skit,
känner mig sjuk...Ni vet sådär hängig, som när man har feber, och så smakar det feber i halsen. Näsan är täppt och huvudet dunkar.
Kom att tänka på en gång i Thailand, när pappa blev dålig och var tvungen att åka till sjukhus, och jag följde efter...Plötsligt mådde jag inte så dåligt längre...

Jag minns inte riktigt vilken av Thailandsresorna det var, men någon av de senaste. Jag vaknade mitt i natten av något jag trodde var en dröm. En dörr slog igen och någon flåsade sådär otäckt. När jag öppnade ögonen insåg jag att pappa inte låg i sängen bredvid... Jag gick till toan för att se att han var där, och mycket riktigt. Även om den syn som mötte mig inte var riktigt som jag tänkt mig. Där låg pappa på toagolvet och blödde ur huvudet...
Jag väckte mamma, som i sin tur rusade över till min moster. Dem fick upp pappa i sängen och där låg han och var allmänt konstig. Han sluddarde och ena ögat var lite konstigt så dem bad mig gå till receptionen och ringa ambulans.
Jag fick låna telefonen och ringde Thailands motsvarighet till 112...Efter ca 10 försök, utan svar gav jag upp. Vadå? Ingen som svarade när jag ringde 112? Så var det.
Fick numret till ett sjukhus, men dem hade inga som körde deras ambulanser på nätterna. Bra.
Receptionisten gav som förslag att vi skulle skicka iväg pappa till sjukhus i en tuktuk. Ni som varit i Thailand och åkt tuktuk förstår att det inte var en så bra idé. I hans tillstånd hade han säkert trillat ur...
Till slut fick jag iag tag i ett privatsjukhus som skickade en ambulans, och två timmar efter incidenten så var han äntligen påväg till sjukhuset.
Vi andra for efter i en tuktuk.
Att tillägga var också att jag hade 40-graders feber och halsfluss så jag var inget vidare pigg...

Sjukhuset kan beskrivas som så att det bestod av ett enda stort rum. Rakt fram fanns tre "bås" med drapperier emellan. Där låg pappa i mittenbåset och det fanns inte plats för mer
än en säng, vi fick inte ens plats att stå där "inne".
Eftersom jag mådde som jag mådde satte jag mig mot en pelare mitt i rummet.
Till vänster om mig stod det två sängar. I en låg en liten thailändska ihopkurad och grät. En bit ifrån henne låg vad jag skulle beskriva som en mumie. Det var en människa helt inlindad i handdukar. Dessa var nog vita från början men nu mer rosafärgade, av vätska och blod. Bredvid stod en äldre thailändsk kvinna och höll denne "mumie", vars hand skakade som ett asplöv. Den gamla damen bredvid grät.
Plötsligt störs, vad som ändå kändes som ett lugn, av att det kommer in en thailändsk man på en bår. Han skriker som en stucken gris och när de baxar in honom i den lilla glipan mellan "mumien" och den ihopkurade tjejen så ser jag att han har blod i hela ansiktet och ena ögat hänger utanför. Han har skinnjacka på sig, vilken man i Sverige i det här fallet antagligen hade klippt upp, vilket dem här försöker att slita av honom. Det bokstavligt talat forsar blod om stackaren och när jag väljer att titta bort fastnar istället min blick på den brunn som ligger precis där jag sitter. Hit rinner det blod från den sist inkomna patienten och jag reser mig upp och rusar ut på toaletten och kräks.
När jag kommer tillbaka går jag in i pappas lilla bås och tränger ihop mig i sängen med honom istället. Han undrar vem det är som skriker så förfärligt och jag berättar.
Pappa blev kvar på sjukhuset den natten för observation. Han hade bara (ja, i dett fall känns det som bara) drabbats av blodtryckfall.

Jag är nog inte så sjuk iaf...
Inget huvud som blöder, inget öga som hänger utanför och heller ingen hel kropp som blöder så mycket att jag behöver bli mumifierad.
Nej, fy tusan.
Efter den där lilla upplevelsen så uppskattar jag nog svensk sjukvård lite mer också :)

Nu ska jag dra täcket över mig och sova.
Imorgon väntar långpass på donken (för mig), 11-19 är det som gäller!
Natti!

Det bästa med att jobba är att
få komma hem till en unge (som man toklängtat efter hela dagen) som lyser upp som en sol när han ser en och som springer fram till en med öppen famn och vill pussas <3
Damn, jag får nästan tårar...
Skulle jag skaffa hund skulle det vara för att få ett extra sånt glatt bemötande när jag kom hem :)

Nu ska lillfisen och jaf duscha!

H*n sparkar!

Godmorgon,
ellr synd att kalla det just "god"-morgon, det är ju storm ute.
Jag hatar allt som har med vädrets makter att göra, jag är livrädd.
Det är ju liksom inget vi kan rå över, eller förhindra, fy.
Snart kommer det nog en tromb och tar oss!

Vad som har varit mysigt denna morgon var att jag vaknade lite innan fisen. Och medan jag låg och snuffsade honom i nacken gav den lilla bebisen där inne sina rörelser tillkänna. H*n ligger liksom där inne och "knorrar"...Jättesvårt att förklara hur det känns, men man måste nästan koncentrera sig lite för att känna henne/honom. När h*n rör sig där inne blir allt mer verkligt, tänk sen i höst, då har jag två små fisar som jag ska ligga och gosa med på morgonen. Jag kommer drunkna av all kärlek :)

Nu ska vi klä på oss och springa till dagis och arbete!

Solong people!

Lycka är frihet!

Ja, för en gångs skull har jag då haft tur med vädret på mina lediga dagar, underbart!
Jag kan säga som så att min näsa inte direkt är mindre röd idag :)
...och Ellioth då, han har nog haft en ny "time of his life" och det var att tvätta bilen med morfar...Jag har då aldrig sett en lyckligare unge!
Sen bara massor bus och mys på det, ja, dagen kunde inte blivit bättre!
Orkar inte skriva så mycket mer för jag mår rent ut sagt skit, och det har jag bara mig själv att skylla...Fet skräpmat är inget för en gravid kvinna, och det borde jag veta vid den här tiden...
Lyckades iaf fåmed mig kamren idag så här bjuder jag på några bilder:

"Teamet"

He knows how to do it...Blicken lite snett uppåt, helnaken, och så dra in magen såklart :) Här övar han på gräsklippningen så att han kan ta över som trädgårdsmästare

när morfar bli för gammal :)Posarn! Döljer snorren galant men minen får han nog öva mer på :) Det är kärleksbus ni ser <3

Imorgon blir det arbete för hela slanten!

Natti!

Åh, nu till frukost for mina tankar till Thailand,
jag åt vaniljyoghurt med banan och flingor i.
Det var bara vattenmelonen som saknades annars hade det varit en riktig thai-frulle...
Jag älskar Thailand,
men sommar i Sverige slår nog allt...
Hör och häpna :)

Nu drar Ellioth och jag på oss linne och shorts och drar ut i solen.
Nya gräsklipparen som vi inhandlade till lilleman igår ärnog ett säkert kort idag...
Han har redan klippt halva Maxis golv, all asfalt plus gräs här nere på gården och snart är vårt parkettgolv nog utbytt till det som ligger under:)
Wihooo...
SOMMAR!

Summerfeelings

Överallt doftar det av sommar och det spritter i hela kroppen!
Jag älskar sommar, jag är född till att leva där det är sommar året runt egentligen för hela jag talar emot höst & vinter...

Vilken underbar dag,
vi har varit ute heeela dagen!
Först var vi en sväng i Trädgårdsföreningen med Johanna & Melle och senare fortsatte vi vårt soldyrkande ute i Ljungsbro...Där fick Ellioth vara nakenfis och med lera i hela rumpan och med snoppen full av gräs och videfrön var han världens lyckligaste :)
Där sprang han runt och luktade på alla morfars fina blommor, drog sig lite i snoppen, och luktade på nästa blomma...Haha, shit vad den grabben gör mig lycklig! Man behöver bara titta på honom för att sedan gå och småle för sig själv hela dagen <3

Nu är vi nyss hemkomna från en "runda" på Maxi. Än sålänge har vi ju bara ett blöjbarn men ändå gick vi därifrån 2000kr fattigare. Satan.
Hur ska det gå sen :)?
Det tar vi då :)

Vet inte om ni kan se det men min näsa smälter ihop rätt bra med vår vinröda tapet :)

Johanna och jag sitter och planerar vilken korsning vi ska extraknäcka i imorgon...:)

GODNATT!

Byyyyee

Idag borde arbeten och skolor vara stängda,
och bloggar borde vara låsta...
Idag är det sommar ju!
Vi ska ut i det fina vädret iaf,
så åt h*lvete med allt vad att vara inne betyder :)

Sorgligt

Nu är vi precis hemkomna från Ljungsbro,
jag blev lite nedstämd på slutet när vi plockade fram ett gammalt fotoalbum...

Det här var långt innan jag var påtänkt, pappa var en ung och stilig man som var gift med en vacker kvinna. Dem hade varit tillsammans i åtta år när kvinnan födde ett barn. Detta barn kom att visa sig vara någon annans, hon hade alltså varit otrogen mot pappa. Han förlät henne dock och lovade att uppfostra den lilla pojken som sin egen son. Den riktiga pappan var aldrig intresserad av att vara med i bilden. Pojken kom att heta Peter och eftersom pappa varit med genom hela graviditeten, förlossningen, ja allt, kom han att älska denna pojke något oerhört...

...I fotoalbumet hittade jag massor bilder på en liten, toksöt bebis. Jag trodde först att det var någon av mina kusiner men det visade sig vara Peter, han som jag hört så mycket om...Det var bilder på honom från att han var nyfödd tills dess att han var 8 1/2 månad. Jag ställde massor frågor till pappa, för att friska upp minnet lite men det märktes att han tyckte det var jobbigt att prata om honom. Han sa iaf att barnvakten brukade ta med Peter på bussen ibland (pappa var busschaufför redan då) och då brukade han peka på pappa och säga "Pappa Stig"!...

Pappa och kvinnans förhållande började bli dåligt. Hon hade blivit en knepig kvinna och pappa kunde väl inte komma över otroheten helt och hållet. Det blev skiljsmässa.
Inte långt därpå fick pappa beskedet, Peter var död. Han hade blivit mördad, av sin egen mamma. Hon hade försökt ta sitt liv vid samma tidpunkt, men klarat sig.

Min pappa är inte den som pratar om känslor,
men idag såg både Mange och jag på honom, att han tyckte det var jobbigt.

Nu undrar jag hur fasen man kan ta död på sitt eget barn?
Sitt eget kött och blod?
Jo det finns bara en chans att man skulle kunna göra det, och det vore om man var psykiskt sjuk. Det var just vad Peters mamma hade blivit.
Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar Ellioth, och det finns inte i min vildaste fantasi att göra honom illa. Istället är man sååå rädd om honom... Man är rädd att han ska klättra upp på något och trilla ner, få någon allvarlig sjukdom, eller bara springa och ramla och skrapa upp sina små söta knän...
Usch!
Man kommer aldrig förstå, inte annat än vad min pappa kände den dagen han fick beskedet att hans son var död. Mördad.
Skulle någon göra Ellioth illa, skulle jag få ett långt fängelsestraff.

Godnatt!

Säljes

Magnus säljes för 1:-,
jag betalar frakten!

Nu är vi precis hemkomna från en supermysig kväll hemma hos Johanna, Johan och Melle!
Kvällen bestod av gott sällskap, chips, läsk och alldeles för mycket godis...Nu har jag inte bara haft värkar i Johannas soffa, utan fisit i den också :P
Haha!

Nu väntar en dusch och sen hoppar jag ner i min älskade säng!

Natti

Tired

Nu är jag tillbaka från mitt tretimmarspass på Lidl och jag sitter och gäspar som en tok. Det kan ju dock inte bero på hårt arbete utan är nog snarare pga att sovit för mycket inatt! Somnade väl vid 20.30 igårkväll och fick sovmorgon till 9.30 imorse, lyyyx :)
Dock är jag ju helt slut nu, aldrig är man nöjd!

Nu tror jag nog att lite spanska jordgubbar kan pigga upp mig :)

So long!

Hjälp!

Jag är heeelt slut,
det här med att arbeta tåls att träna på :)
Jag är ovan helt enkelt!

När jag kom hem hade världens bästa grabbar en överraskning till mig,
dem hade städat hela lägenheten och maten stod på bordet...
Bästa, bästa <3
När man har jobbat hela dagen uppskattas det nog extra mycket och nu har vi en hel helg framför oss där vi kan hitta på vad vi vill utan en massa måsten. DET är underbart!

Var med om något oerhört läskigt för en stund sedan. Mange skulle borsta tänderna på Ellioth vilket tydligen upprörde honom rejält...Jag hörde att han började skrika sådär otröstligt men sen blev det helt tyst. När Mange kom och bar ut på honom var han helt blå i ansiktet och medans Mange satte sig i soffan började hans huvud att hänga. Jag blev livrädd och slog till honom i ryggen, först då tog han ett andetag...
Han var blå i pannan i flera minuter efteråt, likaså om läpparna.
Behöver jag säga att jag började gråta och skaka? Fy fasen!
Ringde syster min efteråt, hon är min nya sjukvårdsrådgiving, och hon berättade att jag skulle blåsa honom hårt i ansiktet om han gjorde så igen för då ska han tydligen bli så chockad och börja andas igen...
Fy, vill inte vara med om det igen, såå läskigt!
Nu vill jag bara glömma det, hjälp vad rädd jag blev!

Nu ska jag lägga datorn åt sidan och jag kommer garanterat att slockna rätt fort,
natti :)

Tröga människa!

Anonym:
Du vet att man inte får lämna barnen på dagis då den ena föräldern är ledig från jobb?!

Gud, vad är det för folk som läser min blogg?
Nu ska dem vara avundsjuka på hur vi lämnar Ellioth på dagis också...Herregud!

Jag har ingen aning om hur reglerna funkar för hur man inte får-och får lämna på dagis... Men när jag förklarade hur situtionen låg till, att Mange slutade jobba kl 5 på morgonen, att han skulle behöva sova några timmar och jag jobbar så fick jag som svar att Ellioth självklart skulle komma några timmar. Jag gav som förslag att han skulle vara 9-12 och då undrade "fröken" om han inte skulle vara lite längre så Mange fick sova ordentligt...
Jag vet som sagt inte hur reglerna är men jg vet iaf att vi har världens bästa (PRIVATÄGDA!) dagis!

Nu ska vi avsluta vår deliktaa frukost med lite efterrätt...Efterrätt måste man väl äta efter frukost också?
Galiamelon slår vi till med iaf, mums!
(Ellioth sitter och slickar på skalet ch säger "mmmm", haha)

So long!

Underbar dag

Vilken underbar dag vi haft...
Vi tog siesta fram tills dess att solen tittade fram och först då vågade vi oss ut. Först blev det en sväng förbi Jonas för att kolla in hans nyrenoverade lägenhet,sedan vidare ut till Ljungsbro för att äta grillat och på det for vi till Fannys pojkvän Christian som bjöd på glass i Berg.
Tillbaka i Ljungsbro bjöds det på rabarberpaj och mitt i kalaset kom Jonas & Jimmy på sina hojar och gissa om Ellioth hade "the time of his life" när han fick sitta upp på Jonas bjässe till cykel? Jovars!

Nu ligger vi däremot i sängen och saknar pappsen som är iväg och kör ett barpass på Sliver.
Usch vad ovant! Jag hatar att sova utan Mange, jag rentav kan inte sova utan honom :(
Tur jag har min lillfis som ligger här med en hand på min mage, mys...

Nu säger vi godnatt från Jo-Lo,
imorgon väntar arbete för mig och en liten dagisstund för Ellioth medans pappsen får sova ut lite!
Natti!

Vackrast!

Någon som vill gå modell med mig :)?

Mitt hjärta värker så fin är han ju <3

Jag blev alldeles skräckslagen när det här "barnprogrammet" började när jag var liten. Jag rusade fram och stängde av tv:n. Jag var livrädd för Joel!
Undrar varför?

Lyxfrulle!

Idag fick jag ligga kvar i sängen och dra mig
tills grabbarna öppnade dörren och sa att dem bakat scones,
mums vad gott!
Nu återstår att se vad resten av dagen bjuder på,
pappsen ska ju jobba så...

Tears

Nu har jag precis suttit och tittat på "Barnmorskorna-Norge"
och jäklar vad jag har krystat :)
Några tårar kom det allt också,
och när en liten storasyster fick träffa sin lillebror,
då brast det...
Är det vad jag ska få uppleva?
När Mange kommer in med lilla Ellioth i handen
som överlämnar en nalle till sin lillasyster/lillberor?
Sjukt.
Jag ryser av tanken,
jag längtar så...
Att sätta liv till världen är nog det vackraste!

Jag <3 Ellioth

Känner mig så jäkla nere.

Omotiverad till allting.

All luft har gått ur mig,

jag orkar inte.

Varför kan inte allting bara vara lätt?

Eller varför kan man inte alltid få vara liten och obekymrad?

Jag orkar inte känna så jäkla mycket hela tiden,

jag vill inte vara rädd.

Nyss slog mig något jag aldrig tänkt på förut...

Usch!

(Klicka för större)

Man är alltid så jävla otacksam,

och ser aldrig till det man har,

utan ser till det man saknar eller kommer sakna...

Kolla bara på prinsen här ovan,

han är ju helt perfekt!

Han är allt jag någonsin önskat mig,

och kommer önska mig...

Han fullbordar mig!

<3

Kanske var jag inte så nere,

jag har ju allt jag någonsin önskat mig?

Men kärleken gör mig rädd att förlora...

I love strawberries

Fick en kommentar:

vet inte om jag är ute o cyklar !? men jag har fått för mig att man inte ska äta så mycket jordgubbar när man är gravid. vet inte om de stämmer men tanken slog mig.

När man är gravid får man äta hur mycket jordgubbar man vill, det är skitbra för det är massor järn i. Däremot ska man försöka avstå jordgubbar när man ammar (damn, jag har valt rätt årstid för amningnen:)) då det går över i bröstmjölken och de små liven blir alldeles prickiga. Tro mig, jag vet...Jag tokåt jordgubbar när jag ammade Ellioth och ja, han var tokprickig :)

Så nu har jag avnjutit en underbar frukost bestående av en skål jordgubbar med mjölk, mums! Nu till nästa problem, vart hittar jag nya jordgubbar till kvällen? Haha.

Och Ellioth, han är till salu! Ni kan få en femma om ni kommer och hämtar honom!
Skämt osido, ungen har varit vaken största delen av natten så nu är han inget rolig vill jag lova! Hoppas det passar att sitta i vagnen en stund då vi ända far till stan strax...Bara man ger honom hans tutte och snutte så är han nöjd!

So long!

Lugn dag

Jag har fått ett begär,
jordgubbar...Svenska jordgubbar.
Mange kom nyss hem, efter att ha åkt stan runt sen jag kommit på att jag MÅSTE ha jordgubbar, med Kroatiska jordgubbar. Blä!
Gud vad jag längtar tills säsongen börjar på riktigt här hemma,
jag kommer se ut som en jordgubbe när den är över :)

Idag har Ellioth och jag haft en underbart skön dag. Har bara tagit det lugnt!
(Tänkte att febern skulle ge med sig!)
Först vilade och gosade vi på förmiddagen, efter lunch sov vi middag i tre timmar (!) och på det tog vi oss ut på en liten upptäcksfärd...
Ellioth plockade syrener som han skulle ge till mormor, men som han istället åt upp. Hittade en stor gren som han skulle släpa hem till morfar, men som jag kastade efter att han skalat av nästan all bark och ätit upp den. Allt ska in i munnen. Jag drömde mig bort när jag satt och luktade på syernerna...Dem luktar barndom. Dem luktar min första skolavslutning...Mys!
När vi senare kom hem visade åter igen termometern över 38 grader...Behöver jag säga att vi alla tre börjar tröttna på det här? Usch.

Nu ligger hela familjen samlad i sängen och jag ska dra täcket över huvudet och sova nu!
Imorgon väntar en runda på stan med Johanna & Melle...Johanna har nog i princip bokat ett bord på Hakepi för kebab ska det tydligen bli :) Jag ska hämta ut ett par nya skor till min bättre hälft...
Natti!

Får jag presentera...

...Vår "lilla bebis" som Ellioth tror bor i mammas navel :):

Här är lilla jag påväg upp på promenad i "taket"

Här har han/hon precis vinkat, men är här påväg att sluta handen...
Vad tycks?
Riktig snygging va :)?

Skål!

Här laddar vi batterierna för en ny feberfri dag

med at skåla till frukost...

Ellioth älskar att skåla,

och vem vet,

en sup kanske förbättrar hälsan?

Skål!

Bebis!

Just när jag skulle få presentera bebisen där inne på lite närmre håll,
så inser jag att jag glömt bilden i Ljungsbro, fasen då...!
Så bild på henne/honom, kommer imorgon!
Det var ett riktigt mysigt ultraljud idag, den lille där inne vinkade till oss och vi kunde räkna hans/hennes fingrar till fem. Även den lilla fossingen skymtade, och hade vi velat hade hon säkert kunnat zooma in den lilla snorren eller lutten också, men vi avstod :)
Vuxenpoäng va? Haha.
Nu kommer vi säkerligen ta reda på det vid nästa ultraljud, men ändå :)

Sen var det ju det här med om vi hade stor chans att få ett sjukt barn?
Låg risk ansågs vara 1/700,
och hög risk 1/300...
Vår risk att få ett sjukt barn var 1/20 000,
alltså väldigt liten...

Ellioth-busen har varit lite gnällig hela dagen och jag har dragit mig från att ta tempen på honom och har känt mer på pannan vilken ändå inte varit galet varm...Däremot visade självklart tempen över 38 grader nu, så vi blir hemma även imorgon. Jag blir galen...Är det tänderna så får dem gärna bryta igenom nu, tack.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det vidare ner i sängen,
imorgon är det en ny dag med min älskade Gnällis <3

Natti!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5142010.ab

Precis!

Mors

Woho, här laddas det för ultraljud, jag är redan kissnödig som ett as :)
Sen laddas det för feberfri dag också :)

Nu frulle!

Ringde förresten Sjukvårdsrådgivningen för en stund sedan och jag undrar vad deras arbete egentligen går ut på? Är det att hålla så många som möjligt ifrån sjukvården?
Jag börjar tvivla.

Eftersom Ellioth haft feber sedan i tisdagsnatt, och det vägrar att ge med sig, så tänkte vi om vi kunde fått kommit upp och dem kunde kollat på honom. Han har ju varit ovanligt gnällig och så har jag fått för mig att han tar sig lite för ena örat.
Men öroninflammation trodde hon inte det kunde vara (genom att prata med mig genom telefonen liksom) och ordinationen vi fick var att badda Ellioth med kallt vatten.
Och sist då när han var så himla sjuk, och inte fick behålla någon vätska alls, då skulle vi stanna hemma och koka morotssoppa, trots att dem senare sa att det var bra att vi kom upp för grabben var helt uttorkad.
Det var som när Sofia ringde 1177 för att få råd om Tuwas hosta som vägrade ge med sig, jo då skulle dem smörja in Tuwis med margarin innan dem lade henne för natten...
Hallå? Vad är det för jävla häxkonster dem försöker lura i oss?

Nej, nu får det vara nog. Hädanefter tar jag med mig ungen och åker in. Punkt slut.
Nu fick jag det sagt också, nu kanske mian nerver kan få ro en stund.

Bitter

Ja, och så visade då termometern nästan 39 grader igen...
Jag blir tokig på det här, bara massor strul, strul och strul.
Detta innebär att jag måste vara hemma från jobbet imorgon IGEN, då det är en feberfri dag hemma som gäller innan man får komma tillbaka till dagis, och då Mange har ett viktigt möte som han inte kan missa. Dessutom ska vi ju på ultraljud vid 9.30 så nu har vi ordnat med morfar så att han får komma in och vara barnvakt medans vi är där, då skrikiga barn är aningen oönskade på den avdelningen.
Inget kul att behöva vara borta så mycket när man är ny på ett arbete, men what to do?
Jag älskar min prins över allt annat så absolut inget mot honom,
men jag får ångest...
Ångest över att inte kunna få prestera på jobbet då jag har världens snällaste chef som gett mig tider anpassade utifrån mig själv sett. Så att jag både kan hämta och lämna på dagis.
Hur många har en så bra chef liksom?
Och så är det här tacken hon får? Personal som aldrig kommer.
Usch.
Jag vet att jag inte kan rå över detta,
men jag känner mig på något sätt otacksam...
:(
Sen nu så har mor min lånat ut "min" Peugeot till min bror (vilket jag verkligen förstår att hon gör då jag alltid får låna den, och nu behöver verkligen han låna den...) veckan innan vi går på semster. Så då finns det två alternativ, antingen får vi ragga upp en bil som jag får låna av någon, annars måste jag så snällt gå till min chef och säga att jag inte kan jobba vecka 27. Det sista är inget alternativ ens. Aldrig.
Så har någon en bil att låna ut till mig v 27 är det bara att höra av sig,
jag är en mycket god chaufför ska ni veta :)

Nog med gnäll.
Nu kryper jag ner med mina grabbar och längtar tills ultraljudet imorgon!

Godnatt kära läsare!

Här hemma samarbetar vi,

pappsen planerar ekonomin,

mamma solar på balkongen &

Ellioth sköter inventeringen av köksskåpen...

Hallå?

Hoho?

Vadå öde blogg liksom, illa!

Anledningen är den att igår när vi var fyllechaffisar åt PRO, råkade Ellioth och jag tokdecka ute i Ljungsbro vilket bidrog till att vi blev kvar över natten. Så ingen skada skedd.
Ellioth sov mellan mormor & morfar och tog sig en liten sovmorgon ända till 8.30, lyx för oss alla.
Därefter har dagen spenderats, barfota, ute i det fina vädret...
Och ja, när man vaknar upp där ute och bara kan slänga på sig mysisar och ta två kliv och sedan är man ute så toklängtar man ju till eget hus.
Nästa helg är det visning på "vårt" hus :) Banne den som bjuder över oss :)

Nu väntar vi gäster, och då gubbarna ska smida lite företagsplaner får jag inte ha datorn. Men jag lovar att jag är tillbaka senare :)

Han vet hur...

Idag bestämde sig Lilleman för att ge oss sovmorgon,
inte förrän 9.15 slog han upp sina vackra två...Han vet hur han ska handskas med sina föräldrar för att dem ska hålla humöret uppe en hel dag :)

Strax ska jag fara och jobba mina tre lördagstimmar på Lidl. Det är alltid lika kul även om det fina vädret känns lite mer lockande idag, och även Skäggetorps kassor. Men det är bara köra...Undrar om den skumma mannen kommer idag? Han köper fem paket blöjor i strl 15-25 kg, och han är inne och handlar av mig VARJE lördag. Undrar vad han gör med dem? Lätt att han tänder på blöjor! Eller så är det bara en vanlig stackars farbror som är ute och köper blöjor till sitt barnbarn, och så har jag sådana dumma tankar om honom...

Nu bjuder grabbarna mig på frukost,
jordgubbssmoothies och smörgåsar med stekt ägg.
Mums!

So long!

Jag!

Lotta är så jäkla jag!

Köpa hus?

Nu är vi precis hemkomna från Ljungsbro.
Jag skulle solat, vilket verkligen behövs då jag är likblek, men solariet stängde 20 och vi var där en minut över, såklart. Min vanliga tur liksom. Men vilket solarium stänger 20? Det är ju då folk har tid att sola...Inte konstigt att stället håller på att kursa.
...och på tal om annat liksom.
Vi skulle fart hem direkt därpå men såklart hade pappa hällt upp en stor virre till Mange när vi kom tillbaka som var tvungen att avnjutas en tid. "Så ska det låta" stod på på tv:n även om det var Ellioth som underhöll oss mest med sin dans :) Sötnosen där. Hade ingen termometer med mig men jag tror att han varit feberfri hela eftermiddagen och det hoppas vi håller i sig!

Jag minns inte om jag nämnt det här på bloggen men vi har börjat spana på hus lite. I det här idiothuset kan vi ju inte stanna länge...Trappan (ja, det borde vi tänkt på!) gör mig galen, dels pga mitt illamående iofs, sen att det är så lyhört (grannarna ovanpå är värst- fåglarna) och sen det här med att det ändå snart blir för litet för oss som snart blir fyra i familjen spelar stor roll.
Sen började det väl egentligen med att grannarna till mamma och pappa ska sälja, och jag som är så mamma-och pappakär skulle ju självklart vilja bo där medans Mange är lite mer skeptisk. Han menar på att han och svärmor skulle flyga ihop titt som tätt :) Och? Vi skulle ju kunna fälla häcken mellan tomterna och ställa upp en stor studsmatta till Ellioth där...Och när vi rivit en vägg för att få större kök och vår tredje unge inte skulle få eget rum kunde vi ju bara bygga en loftgång över till mammas och pappas hus, och mitt gamla rum så kunde han/hon bo där. Hur smidigt somhelst ju :)
Men njaä, nu har vi hittat ett mycket finare hus som vi nog ska kolla på, som istället ligger ca 1 km ifrån mina föräldrar, perfekt ju! Dessutom är detta mycket fräschare, lite större, och bara 100000kr mer i utgångsbud. Värt att tänkas på!

Nu ligger mina grabbar i sängen och gosar och eftersom jag är uppe på övertid idag också så ska jag joina dem.

Som sista mening i det här inlägget tänkte jag (eg Ellioth) skicka en hälsning till Lisa och tacka för den goda dipsåsen han fick till sitt Happy Meal idag! Jag kan säga att "dubbeldippa" har fått en ny innerbörd :)

Natti!

Vad man kan missta sig...
Nu visade termometern ändå 39 grader :(

Här är det redan "Kan själv mamma, annars får det va", typ...

Skitungen :)

Friska!

Idag vaknade jag inte av krokodiltårar, som de föregående dagarna, utan en glad grabb som rabblade upp alla sina kunskaper i det svenska språket...
Det började med att han slog upp sina blå och pekade på lampan och sa "ampa". Därefter tittade han på mig, log och sa "mamma". När jag gav honom hans borttappade napp, i hopp om att han skulle somna om, sa han "tata" och satte sig upp, tittade frågande på pappas kudde och sa "pappa". Därpå ställde han sig upp i sängen, slog till mig i ansiktet, varpå jag blängde på honom...Då höjde han fingret, pekade med det och sa "ajaj". Och det sista var nytt, känns bra att han snappat upp det också :)
Såhär är det varje morgon, som att han måste ha koll så att han inte glömt något över natten. Och det här istället för krokodiltårar måste betyda att ungen är frisk :)

Så strax tänkte vi bege oss mot Ljungsbro och inviga nya Bobbycarn ute. Påvägen ut blir det nog ett stopp på Mc Donalds för att inhandla ett Happy Meal, då kanske ungen får i sig lite mat idag också :)

So long folks,
och grattis till mig själv på namnsdgaen :)

Såhär ser det ut bredvid mig i sängen just nu.

Han passar på att sova lite medans Panodilen gör verkan och febern går ner!

Sjukling...

Stackars lillfisen, febern kommer och går hela tiden, allt eftersom vi trycker i honom Panodil...Har legat ute i Ljungsbro hela dagen och blivit ompysslade av morfar! Han tyckte dock det var jobbigt att se Ellioth så dålig, när han hade feber så att han skakade och tårarna sprutade, ch vem mår inte dåligt av att se det?
Usch.
Jag kan säga att killen iaf sken upp som en sol när mormor kom hem från Ullared med en alldeles ny och fin Bobbycar. Där satt han på sin bil och åt bokstavskex som hon också hade köpt med hem till honom <3

Nu har jag precis varit iväg och hämtat pappas 70-årspresent, den blev sååå fin, dock två små minifel som jag tänker påpeka! Mer än så kan jag ju inte avslöja ännu!

Nu ska jag krypa ner i sängen med fisen, så att pappsen kan laga lite mat!

En busschaufför, en busschaufför...

Nu har lilleman och jag krypit ner i sängen igen, han är inte alls pigg. Inte undra på när termometern precis visade 39,2, stackarn!
Det är aldrig kul att se ens barn när det är sjukt, men på ett sätt är det mysigt också...Han kryper upp i ens famn eller på ens mage och vill gosa, vilket annars inte är vanligt förekommande längre! Han var ju alltid så mysig när han var liten, men som sagt har han blivit en stor grabb nu...

Ska se om febern går ner för då tar vi en sväng ut till morfar som ska bjuda på pannkakor och svenska jordgubbar.Det sistnämnda kommer gå ner lätt i Ellioths kista då han käkade en hel ask själv till frukost. Det var egentligen mammas jordgubbar, som Mange fått order om att varenda liten gubbe var min, men Ellioth smälterman ju alltid för :)

Nu ska vi gosa vidare,
här kommer bilderna från igår då Ellioth var en lycklig liten busschaufför :)

För ovanlighetens skull...

Fick två kommentarer idag som jag blev så himla glad av,
den ena på facebook faktiskt, se och LÄR (!):

Hej Sofia! Jag måste bara skriva till dig och säga att din blogg är en av de roligaste sidorna jag sett på Internet på länge! Man blir riktigt glad av att läsa den och det går inte att göra något annat än att le när man ser dina klockrena svar på kommentarer från diverse människor. Din blogg förgyller vardagen! Jag och Lynn följer den med stort intresse. Ps. Grattis till er graviditet! / Anton.

Måste bara säga att jag älskar verkligen att läsa din blogg! Jag blir glad av den och inte allra minst när det finns bilder på ditt söta barn:D Måste även tillägga att en del verkar inte ha annat att göra än att tryka ner folk, ja menar alla dessa elaka anonyma komentarer...Haa visserligen blir jag med anonym, men jag hade INTE avsikten att vara dum!Sluta aldrig med din blogg!*Kramar från mej*

Tusen tack till er två, ni gjorde min dag!

Utomlands över kvällen...

Ojojoj, nu är jag på övertid rejält, haha. Men jag är precis hemkommen från ett arbetspass i Turkiet...Ja, ni läste rätt! Inte bokstavligt i Turkiet men när man jobbar på Lidl i Skäggetorp, som jag fick göra ikväll, så känns det verkligen som att man arbetar utomlands. Inget illa menat utan bara positivt. Hur ofta sätter man sig i bilen, kör i 10 min, och hamnar i Turkiet liksom??
Schysst!
Konkurenten rakt över hette Salam Oriental Livs, bara det liksom.
Människorna som handlade av mig, turkarna (ja, jag var ju i Turkiet), var alla så himla glada, sociala och artiga...
Ja, jag gillar min utomlandsvistelse ikväll helt enkelt :)

Ellioth var mycket piggare sen imorse så vi åkte över till morfar som bjöd oss på lunch och även senare en liten busstur. Ellioth fick tom köra bussen, och då ska vi inte tala om hur populärt det var att vrida på vindrutetorkarna :) Jag har bilder på det hela men dem lägger jag upp i morgon för nu vill jag hoppa i säng...Och det jag skulle komma till var att när vi kom hem från morfar så hade stackars lillfisen 39,2 i feber :( Han har inte ätit något på hela dagen förutom några flaskor välling, vi tror att det är tänderna som spökar!

Nej, som sagt...Jag är verkligen på övertid, så godnatt!

Idag är vi trötta...

Jag hade väl egentligen tänkt bjuda på ett till inlägg igårkväll,
men jag deckade som senast 20.10 :) Man får passa på för sen vid 01 drar Mange igång fabriken och då blir det inget mer sova...

Idag blir Ellioth och jag hemma från dagis och arbete då lillfisen vaknade vid 02.30 inatt och höll oss vakna till 06 någongång. Gråt och gnäll men ingen feber. Fick dock för mig att han tog sig för örat så jag får spana lite mer på det nu!

Nu är det frukosttime!

Lite örongodis igen...

Mmmm, me like!

Och ni, vi skiter i att tolka låte den här gången :)

Bilkö i lilla Linköping?

Jag borde åka upp till Stockholm och gå på kurs i att sitta i bilkö för det har jag verkligen inte tålamod till...I 35 minuter stod jag i kö för att dem håller på och bygger om vid helsikes jäkla Braskens Bro! 15 min sen till dagis blev jag också så stackaren var sist kvar!
Usch vilken hemsk eftermiddag :)

Morrn morrn!

Ja, nu sitter Lilleman och jag här och äter frukost,

och längtar efter alla tider vi (jag!) har att passa...Phew!

Egentligen skulle vi nog hellre slänga ut en filt på gräset och ligga och busa där hela dagen,

himlen är ju klarblå! Men det är ju bara inse att mammaledigheten är över och att verkligheten visar sina mörka framsida igen... Men November, sen är det ju på´t igen :)

Nu skriker fisen efter mer flingor, bäst att vara honom till lags :)

Bjuder på en liten bild, jag ser helt mongo ut men herrn är ju toksöt så...

...Förresten är Av längtan till dig ett återkommande kapitel på bröllop har jag hört!

Ännu ett pucko har talat!

Haha, jag kan inte annat än att skratta, vad är det för puckon som läser min blogg?
Fick den här anonyma (oväntat!) kommentaren angående låten jag lade upp igår:

Du vet att åsa skrev den låten för att hon vart med barn, men sedan fick missfall va? Så eftersom att du tidigare har skrivit till en annan tjej att du tycker att det är guds vilja att kvinnor får missfall och att man får skylla sig själv och att sådana inte borde ha barn, så borde ju inte du tycka om den här låten? Den är ju emot allt du skriver på din blogg? Jag menar... du som har utbildning, man och barn, och kommer från en "fin" familj... Du fattar ju inte ens texten!

Jag har tolkat texten, och nej jag visste inte att hon skrev den låten av det syftet.
Jag har annat att göra än att ta reda på varför en viss person skrev en viss låt...
Varför gjorde Promoe Svenne Banan då? För att han odlar svenska bananer? Eller för att han förlorade en stor kärlek? Eller var det kanske för att han drack Mushroom Shake på Koh Phangan?
Hahaha!

Klockan är min lag!

Hela mitt liv styrs just nu av att passa tider...
Såhär har dagen sett ut:
Gå upp i tid för att hinna lämna Ellioth på dagis 8.15. Tid på Storken 8.45. Började egentligen jobba 9.15 men blev en halvtimme sen...Slutade vid 15 men kom inte iväg förrän kvart över, körde järnet hem för att hinna hämta Ellioth innan 16.
Och nu börjar kvällens hets, tv-tablån...
Sjukhuset 19.30, Nytt läge 20.00, Spårlöst 21.00, Ballar av stål 21.55 :)
...för att återigen ställa kloackan och ha tusen nya tider att passa imorgon!
Haha, ja ni, kallas det i-landsproblem?

...och just ja, sen någon gång där emellan måste jag ju hinna blogga också,
hjälp :)?

Nu mat!

Jag är beroende av denna låt:

Av längtan till dig

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött.

Monstret är tillbaka!

Idag är jag såå trött, sååå trött.
Även att jag fick sova ut imorse (tack mamma & pappa!) så var jag helt slut nu på kvällskvisten. Somnade vid 17.30 och vaknade till för någon timme sedan, snart ska jag krypa ner igen. Sova är min största hobby just nu, av all min vakentid ser jag min säng så fort jag blundar :)
Tror lilla bebis där inne är boven i det hela <3

Efter all längtan idag så kom min lilla fis äntligen hem. Direkt han kom upp i lägenheten förvandlades han till det där monstret igen...Jag skulle fräscha upp honom med lite nya kläder vilket han inte verkade uppskatta då han slingrade sig som en ål. Vidare ner på golvet, sprang ett varv, stoppade stenar i munnen, morrade och så upp och springa på soffan för att nästan trilla ner. Mormor kände inte igen honom, sådär hade han verkligen inte betett sig hemma hos dem. Men jag ska tygla honom, även om det innebär tusen vändor in i sängen och mycket skrik, I´m gonna win!

Nu ska jag hoppa in i duschen för att kunna krypa ner under täcket med min man igen!
Imorgon väntar först provtagning och på det arbete!

So long folks!

Vad lite egentid kan göra...

Tänk alla famnar jag lämnat

av längtan till dig

Morgonstund har guld i mund!

Vi steg inte upp förrän strax innan 11 idag,
när gjorde man det senast liksom?
Skönt var det, även om man får lite ångest för att hela dagen sprungit förbi...
Jag gillar nog bättre när lilleman är hemma och härjar,
så nu får han gärna komma hit :)

Nu ska jag fara till Maxi och inhandla det sista som krävs till dagens kalas,
skulle nog mer kunna kalla det att jag tänker fördriva tiden så att klockan snabbt blir tre och min älskade lilla huligan kommer hem :)

Tjo!

Från ängel till monster...

Idag klädde vi grabben i såå passande kläder, för en huligan vad var han såg ut som och det är precis vad han har blivit.

På bara en natt (torsdagsnatten) så förvandlades mammas lilla ängel till ett monster...

Han far runt, runt hela tiden och låter som ett monster...Ja, han morrar sådär som såna gör!

Han klättrar upp i vår säng, slänger ner tavlor på golvet, äter aluminiumfolie, klättrar upp i soffan, reser sig och springer på den och faller handlöst ner i golvet, ja listan kan göras lång...

Så fort han slår upp sina blå så testar han oss, på allt och i alla lägen...När vi blir arga och ryter i åt honom skrattar han bara åt oss eller morrar tillbaka och gör om precis samma hyss två sekunder senare... Samtidigt är ju det här så jäkla charmigt så det är svårt att hålla masken och vara hård mot honom!

Snart ska vi väl få bukt med det här stadiet också :)

Nu är det dock väldigt tyst och lugnt här hemma,

huliganen hålls ju hos mormor & morfar inatt...Dem bara skrattade åt honom idag, han har ju energi till tusen...

Och jisses vad skönt det är att han sover där inatt, det är nog första gången jag verkligen känner så. Man blir helt slut av att ha honom en hel dag och dessutom har han det ju såå himla bra hemma hos mormor & morfar. Men om bara några timmar så sitter jag nog här och saknar honom iaf :)

Nu ska jag hoppa upp i soffan och vänta på att Robinson ska börja och att Jonas & Frida ska ansluta!

Godkväll!

Tv-kändis

Såhär såg det ut när Henrik, Johanna & Ellioth var med på tv igår :)
Söt liten familj va?
Det roliga var ju att dem trodde att dem var gifta och att Ellioth var deras unge :)
Ni kan även gå in och kika på klippet här:
http://www.corren.se/24corren/tv/Default.aspx?friday

Nu ska jag käka frulle och sen bär det av till Lidl för att göra några timmar!
Ikväll ska Ellioth sova hos mormor & morfar så att Mange och jag får lite tid för oss själva...Det behövs verkligen då det varit endel tjaffs på sista tiden. Det blir väl så när båda jobbar och det enda man gör ihop är att sova...

Så ha en bra dag!

Nu är även bebisen bredvid här (baby ticker) uppdaterad och med det går jag och lägger mig!
Godnatt!
----->

Beskrivning av bilden :)

Vi ska ha twins...

...Eller inte :)

Man ska inte sitta och läsa massor på nätet (läs: på familjeliv) för man blir ju hur nojjig somhelst.
Ärligt talat var jag totalt livrädd när jag steg in i ultraljudsrummet idag...Jag var säker på att bebisen antingen skulle vara död, eller så skulle det vara två vildingar där inne! Men, det vi fick se var EN liten mini-människa som for runt som en liten karusell där inne, och jag kunde pusta ut :)
Dessutom var jag ett par dagar längre gången än vad vi trodde så jag går redan på söndag in i vecka 13 och den lille där inne är beräknad att kika ut den 22 November!
Bara massor positivt!
Däremot blev det ingen provtagning idag utan jag ska tillbaka på måndag...Ensam :( Någon som kan följa med mig och hålla mig i handen så hojta till!

Ellioth hade en trevlig stund i St Larsparken med Johanna & Henke under tiden vi var på ultraljudet. Dem blev tom filmade till tv och Johanna presenterade stolt sin son Ellioth och sin man Henrik (egentligen hennes bror!), haha!

När man har varit på ultraljud har man också som vana (!) att inhandla ett litet plagg till bebisen...Men jag hittade verkligen inget spännande idag så det blev en bikini till mig istället! Hur söt somhelst (bild kommer!)! En liten top från Gina fick följa med hem också, en tight sådan som framhäver bebismagen!

Barnmorskan fick tyvärr inte till någon bra bild på den lille där inne, men på denna kan man ju (om man inte som min mamma bara ser ett månlandskap) utskilja en liten varelse!
För er som inte förstår er på bilden alls tänkte jag kompletera med en liten bskrivning senare :)

Fy farao...

Jag visste att jag inte skulle skrivit det där inlägget igår,
man ska inte "ropa hej..." liksom!
Snart lägger jag en pizza,
fy...

Nu åker vi på UL, 13.10 ska jag vara där och innan dess ska vi lämna av Ellioth hos Johänna!

Svårt...

Man måste väl inte ta foster vatten prov det är ju ändo ens barn....med "sjukdom" eller inte. Jag tycker att det är lite läskigt med alla prover, måste man veta allt?

Fick den här kommentaren för ett par dagar sedan, av Magnus syster Marielle.
Jag har funderat på det här ett tag nu, det ären svår frågeställning...
Även vår barnmorska bad oss att fundera över det här. Även om vi inte funderat så mycket tillsammans så har jag gjort det...
Man behöver ju absolut inte göra det här andra ultraljudet, och ta proverna (KUB), som jag har valt att göra. Det är som sagt något man själv väljer. Och gör man KUB, och skulle få bekräftat att man har stor chans att få ett "sjukt" barn, så behöver man inte heller gå vidare och göra ett fostervattensprov. Men nu, efter mycket funderande, så kan jag säga som så att om våra chanser att få ett sjukt barn skulle vara stora, skulle jag välja att gå vidare...Skulle det då visa sig att vårt barn hade tex Downs Syndrom så skulle jag faktiskt välja abort.
Dels för barnets egen skull, dels för vår skull, och så till största delen för Ellioths skull.
Visst, barnet skulle inte veta något annat, och vara lycklig ändå men vi. Man måste verkligen lägga ner hela ens själ i ett sånt här barn, vi skulle (eller någon av oss) skulle inte kunna ha ett jobb utan att ta hand om honom/henne skulle vara ett heltidsjobb bara det. Och Ellioth? Han skulle då inte kunna få den uppmärksamhet som han skulle behöva...
Skulle det nu vara så att man inte skulle märka en sån här sjukdom och föda barnet iaf, så skulle det ju självklart vara en helt annan sak...Man skulle ju säkerligen älska honom/henne precis lika mycket som ett "normalt" barn...
Men har man möjligheten att göra ett val, skulle jag välja att ta bort ett sånt här liv.

Nu kan jag tänka mig att om man har haft jättesvårt att få barn, och försökt jättelänge, och nu skulle få ett "sånt här" barn skulle man nog se på det på ett helt annat sätt...
Men nu har jag Ellioth, och ja, det är nog till stor del därför som jag ser på den här situationen som jag gör...

Som sagt jättesvår föreställning,
hur skulle ni göra?

Och den här...

...Den här låten gör mig galen, jag hatar den! Den fastnar på hjärnan!
Finns det någon sämre?
Blää!

Orkar inte ha dne på hjärnan själv, så varsågoda:)

Boom Boom Pow...

Ääääntligen fredag och ultraljud,
skulle vilja sätta mig i bilen nu, på med solbrillor och denna låt...Pepp!
Så är det sol också,
kan det bli bättre?
Garanterat nej, och då är jag ändå "bakis" :)

So happy!

JAG HAR MÅTT SÅÅÅ JÄVLA BRA IDAG...Sen om det verkligen är "sååå jävla bra" är ju en annan sak. Har man varit "bakfull" hela dagarna, varje dag, i snart fem veckor är allt annat jävligt bra :) Det är bara nu på kvällskvisten som det kommer ett litet återfall, innan jag hinner få i mig middagen!

Kände ett sånt lyckorus idag när jag satt i bilen påväg hem från jobbet, eller så känner jag varje dag men idag var det lite extra...Att hämta Ellioth på dagis är verkligen dagens höjdpunkt! När man kommer in där, kallar på honom, och han skiner upp som en sol och kommer springandes till en. Det är kärlek! Sen idag kom jag ju på att det är ultraljud imorgon vilket betyder att vi ska få se den lille som växer i mig, och som ska bli vår nya familjemedlem...Shiit vad spännande!

Sen var vi ute i Ljungsbro en sväng och hälsade på mormor & morfar som kom hem från Turkiet idag...Då fick jag sådär massor fjärilar i magen igen...Jag vet inte vilka som sken upp mest, om det var Ellioth? Eller mormor & morfar dem själva :)!?

Nu ska jag titta klart på Stockholm-Arlanda och sen somna in,
längtar så himla mycket tills imorgon :)

Natti!

Rackarungen Ellioth

Nu sitter vi här och äter en mysfrulle,
stekt ägg och massor gott...
Det var vad som behövdes för att vända mitt humör efter morgonens bråk.
Ellioth har blivit en riktig rackarunge och testar oss hela tiden,
idag vann han...Fasen :)

Snart ska jag iväg och köra ett pass på Donken,
Ellioth ska vara på dagis och när vi kommer hem har mormor & morfar återvänt från Turkiet, som vi längtat!

Nu måste jag sopa golvet här...

So long!

Full rulle...

Ja, idag har det då varit full rulle hela dagen...
Först var det dagis som gällde för Ellioths del, sen hem och äta lunch och sova middag...Medans han gjorde det fick jag besök av Alexandra som sällskapade mig när jag åt en äcklig pizza!
Sen for vi mot T1 för att hämta upp Maria och Emilia för att åka vidare mot Sofia och Tuwa. Där har sedan hela eftermiddagen spenderats och det har varit supertrevligt! Det märks att Ellioth saknar sin pappa, som är borta nästan 12 h per dag för så fort Mogge (Tuwas pappa) kom innanför dörren skulle han upp och gosa i hans famn :)

Nu ska jag passa på att umgås medmin familj,
imorgon väntar arbete...

Som sagt, Picnik är beroendeframkallande, här blir det ju ingen vila...

Bebis

Några bilder från gådagseftermiddagen som ju spenderades med Maria & lilla Emilia:

(Klicka på bilden för större!)

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova en stund till,

Ellioth är på dagis!

I eftermiddag bär det av till Sofia & Tuwa för lite bus...

67, 68, 69...???

Nu är jag nyss hemkommen från Lidl och ett inventeringspass,
och fy fasen vad trött jag är på att räkna...
Innan jag gick därifrån, och satt och räknade plastpåsar, fick jag hjärnsläpp...Jag kunde verkligen inte komma på vad som kom efter 69...Haha, vadå sönderräknad :)?
Bästa idag var när jag satt i kassan och det kom in en stressad, genomsvettig kille som köpte ett paket bindor och två påsar lakrits...Haha!

Aja, nu är jag trött som ett as och ska låta mina blå vila!
Inann dessmåste jag ju förstås berätta att vi fick besök av Maria & Emilia idag...Sistnämnda är knappt två månader gammal och gissa om jag började toklängta efter vår lille som ligger där inne och bakas? Damn!
Tog några bilder iaf, bjuder på dem imorgon!

Nu...Godnatt!

Here I am:

Johänna

Nu sitter jag här igen,
morgonen är tydligen bloggtime för mig för på kvällarna deckar jag ju tidigt :)
Nu är ju Elliothen på dagis och då är även enda tiden jag verkligen har tid att sitta här...


Igår kom ju Johänna förbi en sväng. Eller en sväng är väl synd att säga då hon tillbringade hela eftermiddagen med oss. Vi hade massor snack att ta igen och Johanna behövde öva på att byta blöjor...Gick väl sådär :) Paniken kom bara hon skulle kika så att lilla snorren låg nedåt i blöjan, bajs var inget för henne vill jag lova :)
Vi hade en trevlig stund och sedan stannade hon även kvar och tiggde till sig middag...

Bjuder på några bilder:

Blöjpåtagning :)

Jos var skapligt nöjd när hon kommit i mina gamla Miss Sixtys

(strl 24!!!) från tidigt 2000-tal :)

Varför köpa ny mössa när det finns Up & Go´s?

Bilderna fixar jag på www.picnik.com (VARNING! sidan är beroendeframkallande!)!

Ultraljudet på fredag är ett vanligt ultraljud, eller datering som det så fint kallas. Strax därpå (har inte fått tid ännu) ska vi göra det som förut kallades NUPP men numera heter KUB. Så nu på fredag blir det provtagning på stackars mig också (mina ådror smiter, jättesvårstucken) så att dem kan matcha mitt blod med bebisens "nackvidd" och på så sätt få fram hur stor chans vi har för att få ett sjukt barn...Skulle chansen vara stor får man ju gå vidaremed undersökningarna, och sticka in en sån där nål i magen och shit! Skulle det sen vara något fel på bebisen får man ju ta ställningen då, svårt det där!
Men nu hoppas vi först och främst att den lille där inne växer som den ska!!

Nu ska jag vila,
sen kommer Johänna...efterlängtad vill jag lova!

Kaggis

Det har varit många förfrågningar efter magbilder så här kommer den första:

Nu får vi ju dock ta (10+3) med en nypa salt då jag får mitt BF på ultraljudet på fredag och då ve jag även lite bättre vilken vecka jag är i! Här (och i bebisfiguren vid sidan om här) har jag utgått ifrån Familjelivs graviditetsräknare och då gissat mig till min sista mens lite :)

Men såhär stor är magen redan iaf :)

Här kommer då bilderna från gårdagen:

Sötnosarna, Ebba & Ellioth

Min prins
Ebba är överlycklig att Ellioth följer efter henne,
typiskt tjejer va :)?

Gentlemannen öpnnar porten så att prinsessan kan komma ut

ur slottet!

Nya bandet, EE :)

Ebba from the ghetto :)

<3

Att man kan vara så fin även att man är så snorig och dreglig <3

När jag ser den här sista bilden saknar jag min lillkille som är på dagis...Vi var jätteosams här imorse, han bråkade när vi bytte bajsblöja vilket slutade med att det var bajs överallt och han ramlade ner från skötbortet. Som tur var fick jag tag i honom i armen så han slog sig inte! Jag tänkte att det skulle bli skönt att lämna skitungen på dagis men när jag såg hans krokodiltårar när jag lämnade honom ångrade jag mig direkt! Shit vad jag älskar den parveln!