Vaknade av att jag hörde muller en bra bit bort och väckte Mange helt skräckslagen...
Sedan började det ju bleka rejält och blixt & muller kom nästan samtidigt.
Jag tyckte synd om Ellioth som låg i sin säng alldeles ensam och livrädd (enligt mig) så honom slet jag upp och lade bredvid mig...Tilläggas bör att han varken vaknade när jag lade över honom i vår säng eller när jag lade tillbaka honom :)
Vid 02.30 slocknade vi igen och när lillfisen vaknade vid 06.00, hur pigg somhelst, och vägrade somna om kom min första dumma mening som mamma: "jag vill inte ha bebis längre..."...
Jag ångrade mig direkt och har haft dåligt samvete hela dagen,
JAG VILL HA MIN BEBIS NU OCH FÖR ALLTID!
Köpte ett test idag,
och tack o lov ska Ellioth inte få något syskon...(...än iaf :))!
såhär glad var lillfisen kl 06 (då jag var alldeles för trött), min solstråle <3
<3
han är ju helt underbar, älskar honom så... (ska aldrig mer säga något sånt dumt, jag menade det ju inte, var ju bara så himla trött!)
Man får lov att känna så ibland =) Även en mamma behöver få sova ut ordentligt för att orka vara en bra mamma!
SvaraRaderaLyssna inte på den där korkade "anonym", varför bryr h*n sig vem som är eller inte är pappa till Ellioth! Huvudsaken ni vet ju :-)