Utan svar

Den ända känslan jag är säker på just nu. Annars är jag helt tom, samtidigt som känslorna stundtals svämmar över...Jag kan inte förstå, jag kan verkligen inte förstå...

Samtidigt blir jag arg på mig själv. Varför har jag inte tagit mig tid tidigare? Varför är jag alltid så upptagen med allt "tråkigt" i livet? Varför går det inte rucka lite på?

Fan. Fan alltså.

Livet är så orättvist.
Jag dömer inte någon.

Tusen frågor.
Inga svar.