Den här dagen känns som ett skämt. Idag har jag fått känna på hur det är att jobba på förskola på riktigt. Tre av våra anställda är på semester, en vab:ar för vattkoppor och en blev sjuk i influensa och gick hem. Resultatet av det blev vikarier som kommer lite när de vill och jag ensam med 18 barn. 18 tre-fyraåringar... Mitt tålamod tog inte bara slut en, två eller tre gånger utan jag åkte hem och kände mig som världens sämsta förskollärare som bara skällt hela dagen. Och sedan blev jag pissed på arbetsmoralen i detta samhälle. Vi behövde en vikarie från 7.30 imorgon men Vikariehanteringen hade ingen som ville börja före 8.00 och de flesta inte förrän 9.00... Vadå vill inte börja 7.30 liksom? Dags att rekrytera ny personal kanske? Jag vet många som önskat att de jobbat på Vikariebanken men som blivit nekade då de saknat utbildning eller ännu inte utbildar sig till barnskötare/förskollärare/lärare. ALLA kan ta hand om barn, huvudsaken är väl ändå att personalen de anställer VILL jobba? Suck! När vi sätter vikarier från 7.30 brukar de rulla in någon gång vid 11-tiden med ursäkten: "Blev visst LITE sen..." och vi ler och är glada att någon kom åtminstone eftersom det även är brist på vikarier. Nä, men med detta tempo har de ju en utarbetad skara förskollärare redan när de är 35! Kul att bli förtidspensionär då liksom... Det positiva är ju att en lågstadieklass på 25 elever inte alls känns det minsta skrämmande längre. Vi får se vad framtiden erbjuder... Just nu känns vår lilla groda i vinter jäkligt väl planerad!
Och nej, jag ser inte fram emot att jobba imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar