Jag måste se mig besegrad, trots att jag är en sådan människa som sällan påverkas negativt av stress. Eller gör jag kanske det? Omedvetet?
Jag ligger i sängen efter ännu en sömnlös natt med huvudvärken från helvetet. Jag fryser. Jag gråter- för att jag känner mig svag. Svag som människa för att jag inte står pall några stressiga dagar. Jag har hamnat i en ond cirkel. Jag har svinont i huvudet, ingenting hjälper och jag känner stress över att jag behöver komma tillbaka till jobbet. Stress på stress liksom. Jag behöver vila men jag känner mig rastlös. Sömn botar ju tydligen ändå inte huvudvärken. Jag ska blunda i 30 minuter, sedan går jag och hämtar hem mina kids istället <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar