Tog ledigt från jobbet idag och hängde med mina prinsar. Vi mötte upp bästa Josse & Kella också, det finns få kvinnor som är så kloka som hon <3 Vi njöt av deras sällskap och jag stärktes av hennes ord, tack!
Men så trillade sms:en och mailen in emellanåt och när jag skulle förklara blev ögonen tårfyllda och rädslan gjorde sig påmind. Jag är så jävla, jävla rädd! Ovissheten är nog värst, den och jag har aldrig gått hand i hand! Jag hoppas hela tiden att någon ska nypa mig i armen för att berätta att detta bara är en mardröm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar