Grabbarnas förskola är delad i två avdelningar som ligger cirka 200 meter ifrån varandra. Nu i sommar ska alla golv bytas på grabbarnas avdelning så verksamheten bedrivs på den andra avdelningen. De är över där ibland så det här är ingett nytt ställe, plus att de vanliga fröknarna är där. Men min lilla Nuffe bröt ihop när jag skulle lämna dem, hängde krampaktigt i mitt ben och grät så pass att tårarna sprutade. Vad gjorde deras mor då påväg till bilen tro? Grät så tårarna sprutade. Så kommer jag till jobbet efter det, är sådär lagom blödig och in på delfinföreställningen kommer ett allvarligt sjukt barn. Hon var nog cirka 6-7 år, mager som en liten fågelunge och sådär svart-blå under ögonen. Hennes pappa bar upp henne för att bära ner henne på första raden och hon var så svag att hon inte ens orkade hålla sig fast runt hans hals. Då kom mina tårar igen. Jag kan inte se sjuka barn utan att bli så illa berörd. Plötsligt kändes inte den där lämningen på förskolan så jobbig längre...
Dagen fortsatte med fullt upp. Vi har gått på högsäsong nu så då blir arbetet himla varierat. Först var jag entrévärd på säl- och delfinföreställningarna mellan 10-14 och därefter blev det entré 14-18. Där lunchade jag först och därefter tog jag mig an att rusta upp våra sjukväskor. När det var klart tog jag en liten runda i parken där jag mötte upp många härliga kollegor!
Sa jag att jag har världens bästa sommarjobb? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar