Nu har jag precis vinkat av denna goa unge och hennes mamma. Varje gång vi träffas förundras jag över livet. Helena och jag fann ju varandra på en flodbåt i Turkiet för 22 år sedan. Sedan dess har vi hållit ihop och hälsat på varandra kontinuerligt någon/ett par gånger om året. Som små tillsammans med våra föräldrar och när vi var lite äldre åkte vi ensamma där våra föräldrar skjutsade och hämtade vid tåget och stod för mat och logi. Nu är det vi själva som skjutsar och hämtar vid tåget, måste styra upp med barnstolar och dylikt då vi nu har egna barn och självklart ingår mat och husrum i våra egna hem. Galet! Det känns som det var igår vi lärde känna varandra men sedan tittar jag på mina egna barn och inser att det verkligen är många år som gått. I sommar ska jag även få bevittna när min fina vän blir fru! <3 Jag är så glad att jag har dig min fina Halajna! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar