Tummen ner

Fortsätter bjuda er på mina underbaringar :)

Idag har jag fått erfara att det verkligen är så att man inte uppskattar det man har förrän man förlorar det, om än lite milt menat...

Jag vaknade klockan 5 imorse av att min tumme värkte något så fruktansvärt. Den pulserade så jag nästan trodde att hjärtat flyttat ner i den. Jag försökte somna om men det gick inte. Jag fick antagligen under gårdagen ett litet, litet sår under nageln vilket hade blivit infekterat. Så jag fick hoppa upp ur sängen, trycka i mig ett par Panodil och försöka "operera" lite. Operationen lyckades och det sprutade blod :), och efter det har det känts mycket bättre men det gör fruktansvärt ont. Dessutom är det högertummen (jag är högerhänt) och man gör ju ta mig tusan allt med den. Vad man än ska göra så är den huvudagent så jag har varit galet handikappad idag :) För ett litet sår på tummen liksom. Jag låg och funderade på det imorse när det gjorde som ondast, att tänk om man måste åka upp till sjukan och kapa tummen, då är man ju körd sen. Jag låg även och funderade på vad man skulle säga om man var tvungen att ringa VC, "jag har ont i tummen" liksom- hög prio på den, haha! Och tänk om man skulle behöva skära upp tummen, och då innan ta bedövningssprutor i den. Jag gråter bara jag tänker på det. Tur att det känns lite bättre iaf, det borde ju betyda att det är på bättringsvägen!? :)

Gårdagskvällen innebar tokdäck direkt jag lade mig på soffan, så är det i princip varje kväll. Först blev det ett rejält gympass (20 min cross, 16 min - 1 mil spinning, plankan, biceps, triceps) och därefter en rejäl middag bestående av kantareller. Ja, bara kantareller. Jag bantar (i smyg, ni ska egentligen inte veta) så jag har fått för mig att svamp nog är kalorisnålt och proppar i mig det, MUMS!

Mamma är i Ullared idag så nu ska jag ringa henne och se hur det går med shoppinglistan vi skickade med ;-)

Laters!

(usch vilket osammanhängande, ointressant inlägg- SORRY!)