Den lille herrn sitter inne på rummet och leker för sig själv, det är bäst så. Sitter Ellioth bredvid ska han ta det Ellioth leker med och helst smälla den saken i huvudet på Ellioth. Och när han börjar gråta ja då ska man nypas och rivas så han skriker ännu mer. Det var så det gick till alldeles nyss. Mange frågade, i desperation, en dagisfröken vad man skulle göra när Elton beter sig så. Vi har försökt med allt men ungen liksom bara flinar. Och tipset vi fick fungerar verkligen...När han gör något elakt mot Ellioth lyfter vi bara bort Elton därifrån och vänder honom ryggen. Försöker han komma fram igen lyfter vi bort honom igen, utan att prata med honom. Det krävs oftast att vi lyfter bort honom två gånger och sedan känner han sig så dissad att han börjar gråta och går självmant fram till oss och säger förlåt. Förut har ju han liksom fått uppmärksamheten då vi plockar bort honom, sätter ner honom och försöker prata med honom. Det är nu när han inte får någon uppmärksamhet alls som han förstår. Tacka vettja dagis (nej, jag kommer inte säga förskolan!), de kan verkligen sin sak!
Hämtade hem kidsen redan vid 15.15 idag (de skulle gått till 17) då det som ska läsas tills imorgon finns i en bok som ligger på Ica för att bli hämtad. Det dumma är att den är beställd på Manges konto så det är han som måste hämta den. Så "synd" att jag får busa med barnen istället då liksom :)
Tjingeling sålänge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar