Som vanligt är jag helt slut. Kanske vore det dags med ett graviditetstest ändå? Men just nej, jungfrufödslar, det var bara den där Maria som kirrade det ja...
Tandläkaren... Varje gång jag går dit så är det nästan så att jag skäms lite. Jag inbillar mig, så jäkla bra, att jag inte är rädd så jag tycker att det är skamligt att Landstinget lägger massor pengar på mig, som egentligen inte är rädd... Men så plockar tandläkaren fram den där jäkla sprutan och tårarna börjar spruta. Och då försökte jag verkligen idag, tårarna brände bra länge där under ögonlocken tills jag inte kunde hålla emot längre. Jag får panik, mår illa så jag vill kräkas, och tänker ut massor flyktvägar. Idag funkade repliken "jag lovar att ni får sticka mig nästa gång... Fem gånger får ni sticka!", för vadå? Vem har sagt att jag måste gå dit nästa gång? Jag är så jävla smart, eller snarare osmart. Jag räddar mig själv från smärta för stunden, men desto mer ont gör det i själen... Jag vet vad det är för fel på mig, det är mitt jäkla kontrollbehov. Jag vet ju inte hur stadig på handen tandläkaren är? Och hur bra hon hanterar den FETA jäkla sprutan. Och vem har gjort sprutan liksom? Kan man lita på att den personen skruvat dit allt ordentligt så ingenting trillar ner i min hals och skär upp mig inifrån? Eller personen som blandar bedövningsmedlet... Tänk om han var sådär satans trött en kväll, efter att ha jobbat över i flera timmar (en fredagkväll), och han inte hittar den där jäkla flaskan han ska ha och tar en annan. En annan som gör att jag blir bedövad för alltid?!
Det finns tydligen en privattandläkare i Stockholm där man får bli sövd varje gång. Man kanske skulle kolla vad han tar?! Så att man kan börja spara...hmm??
Nej, nu är klockan för mycket!
Godnatt
Vad fina dina pojkar är. Och en fråga, vart har ni köpt elliots säng på bilden? Är det en växa eller juniorsäng? Håller på o letar till Jonathan :-D kram Sofie
SvaraRadera