Idag var M bortrest. Inte det mest optimala med tanke på mitt mående men jag valde ändå att försöka alla måsten och fixade det galant. Dessutom går det magsjuka på förskolan så jag har haft Elvis hemma hela dagen.
Jag var lite nojjig över dagen då jag igår efter gymmet helt plötsligt inte visste var jag var påväg. Jag ringde M och grät och han tänkte att jag väl var påväg hem. Jag körde hem men väl hemma kom jag på att jag var påväg till apoteket och solariet. Hjärnan gav upp, helt och hållet. Imorse var jag rädd att jag skulle glömma något med barnen men det gick bra som sagt... Dock hade M låst in min hemnyckel (med garagenyckel) i bilen och låst in bilen i garaget så vi fick lämna öppet när vi gick till skolan imorse och jag var lite lagom stressad över det...
Annars är kroppen helt slut. Det är väl hjärnans sätt att tvinga mig att lyssna på att den behöver vila, den gör kroppen orkeslös. Jag har ingen matlust och är galet illamående. Min tanke var ett lugnt cardiopass på gymmet men jag var helt död efter lite handling på Maxi. Jag får göra ett nytt försök imorgon.
Idag har jag pratat med mina chefer. Det kändes skönt då de var så förstående. Jag har tyckt det varit såå svårt att "ge upp" men de såg det absolut inte så. Vi har en plan...
Tack för all omtanke ni ger mig ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar