Tjuvar & skoldags

Idag har jag en förtvivlad grabb här hemma, en tjuv har tagit hans cykel. Eller rättare sagt har en tjuv tagit hans nya cykel (som han ärvde av storebror förra helgen!), hans gamla cykel (köpt i november) och hans gamlagamla cykel! Tjuvaset kunde väl tagit min åtminstone? Vem fan snor ett barns cykel? Säkert en liga i detta fall, usch. Mitt och ditt har liksom tappat sin betydelse lite...

Inte nog med den tråkigheten, kidsen har varit på förskolan OCH VÄNT. Nu sitter de i soffan här hemma igen då det går magsjuka på förskolan, IGEN. Jag behövde plugga egentligen men M hade massor möten så lotten föll på mig...denna regniga dag... Dessutom är jag genomförkyld och har feber, men det är inget som stoppar mig!

Mötet igår på skolan gjorde att allt kändes så mycket bättre för mig. Visst, skolan är stor och likaså skolgården (utan staket dessutom) men de framförde ett tänk som kändes tryggt. Vi fick se klassrummet och träffa fröknarna och vilka fröknar sen... Min gamla gympalärare från högstadiet kom fram: "Åhh, fick ni Monika? Mina två äldsta barn har haft henne och hon är såååå bra! BÄSTA!", det kändes så himla bra. Hon hade liksom allt ett barn behöver. Hon verkade kärleksfull, enkel, en sådan person som inte ser problem i något alls och så lite sträng på det. En till lite yngre fröken till det och Ellioths tid i förskoleklass kommer bli tipp topp! Vi fick boka inskolning- och inskrivningssamtal och jag fick nästan den där pirriga känslan. Jag gillade inte alls att börja i lekis (som det hette på min tid) men när jag skulle börja i ettan minns jag att jag var pirrig i flera dagar innan! Tänk att min lilla kille redan ska börja skolan :)