Jag skippar den där "att göra en höna av en fjäder"-berättelsen... Jag har lärt mig att skaka av mig andras åsikter, vad spelar de för roll? Men hur orkar man leva i ett förhållande som målas upp som det mest perfekta men som egentligen är katastrof? Varför målar man upp den där perfekta bilden av rosa moln då? För vems skull liksom?
När vårt förhållande är rosa moln skriver jag det, är det kaos bjussar jag på det också.
Det mesta rör mig inte i ryggen i denna situation men när barnen kommer i kläm far jag illa. Våra barn går på samma förskola, i samma fotbollsträning och snart i samma klass. De vill leka med varandra men det går inte då det andra barnets mamma är så egoistisk och har obefogat gjort mig till svarta fåret, dessutom pga att hon gjort en höna av en fjäder, och förbjuder dem ha kontakt. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör när denna avundsjuka finns...
Nu tar jag helg genom att däcka på soffan efter ett hektiskt 9-19-pass på världens bästa Vildmarkshotell <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar